"Hawaii five-0" är en av få actionserier som överlevt i USA och tredje omgången börjar i september. Det är också en av få amerikanska serier som överlevt när TV4 fått omvårdnaden.

"Hawaii five-0" är en 50 år gammal succé, men det enda som är kvar är miljön och signaturmelodin. Serien har ingen jättepublik, men där finns en del yngre män, en grupp som aldrig ser på vanlig tv - om det inte är sport - och därför älskas av reklamköpare.

"Hawaii five-0" är en riktig pojkserie, så som de gjorts i 50 år. Tekniken är modernare, tempot högre och action-scenerna mer påkostade. I går kraschade ett flygplan redan före signaturen.

Historierna består av staplade klichéer, men man måste erkänna att amerikansk tv är mästare i att berätta. Lite över 40 minuter att röra sig på när reklam, eftertexter och signatur är avklarade. Och ändå berättas en begriplig kriminalhistoria med utrymme för humorscener och ibland en gnutta kärlek. Skickligt.

"Sommar med Ernst" har fler tittare och Ernst är inte heller så jäktad som Steve Garrett, den springande polisen. Ernst Kirchsteiger går barfota över en nysnickrad gångbro och njuter av "lärkträd mot somriga fötter".

Jag har nämnt det ti digare: Ernst är på väg att omvärderas. Han anses inte fånig och har kallats tönt eftersom han utför sysslor som är tradi­tionellt kvinnliga. Jo, jag har läst det ett par gånger i denna tidning.

Vi vet i dag att en del är fusk - för det är allt i tv. Huset blir inte inflyttningsbart och en del inredning lämnar man tillbaka. Men Ernst är bättre i tv, han har fått rutin, han anstränger sig inte längre för att kläcka små "ernstare", utan ägnar sig åt sin goda kontakt med tittarna.

I går reagerade jag bara på en sak:

De där sladdriga skärmarna för sovrumsfönstret, som hissas med snören, de tror jag inte mycket på.