25 timmar har blivit en timme, när SVT valt höjdpunkter ur succéserien. Så de flesta tittare saknade säkert i går något inslag.
Första omgångens gräl mellan Börje Ahlstedt och Peter Harryson var med. En tv-klassiker, där Ahlstedt tog upp varför Harryson lämnade Dramaten.
- Du fick ju inga roller, sa Ahlstedt, gång på gång på gång, och de övriga runt bordet skruvade på sig.
Påstående från dagens Dramaten att en del kolleger känner sig mobbade av Ahlstedt verkade inte helt orimligt när man i går åter såg hur han metodiskt körde över Harryson.
Det var inte mycket mer från första året. Det var också lite från den omgång vi just sett. De tre åren däremellan fick stå för resten.
I temat tårar grät Jonas Gardell över mamma och Loffe Carlsson grät över en roll han gjorde för 35 år sedan, men jag saknade Arja Saijonmaas bittra tårar över att inte få vara med i "Allsång på Skansen".
Pratmakarna var ett kul tema. Björn Ranelid hade poetiska utläggningar om sig själv där han hävdade att det inte handlade om honom själv, och för det fick han vassa kommentarer av Tommy Körberg och Kjell Bergqvist. Arja Saijonmaas omständliga svar på frågor blev ett skämt, när hon varje gång började i höjd med finska vinterkriget medan inklippta bilder visade suckande Magnus Härenstam och halvsovande Britt Ekland.
Loffe Carlsson blev petige gubben, som klagade på maten, från frukost till middag. Det var som en sketch. Inte ens vinerna var bra och gourmetkocken i köket hade svårt att hålla masken.
Rena sketchen var också Siw Malmkvists problem med hörseln, där klaff-fel blev kaffe och Coldplay blev cornflakes. Det kändes inte heller elakt eftersom hon själv var med och skrattade åt det.
Och så Peter Stormares mycket roliga berättelse om när han kom till Stockholm första gången och hur han sökte till Dramatens elevskola.
Ett inslag saknade jag: Meg Westergrens enkla men gripande berättelse om när hon förlorade sin dotter. Starkast i hela serien, men det kanske inte passade in i den här mest glada kavalkaden.
Jag noterade även att inget - förutom Stormares och Härenstams lilla nakenplask - var med från utflykter, tävlingar och övningar.
Det var samtalen som gav något, frågor och svar, och den formen håller ett bra tag till. SVT förfogar över ett kanonkoncept och vi får se "Stjärnorna på slottet" i minst fem år till.