Nu är inte Carola den okända dottern till Elvis Presley och Barbra Streisand, utan till Jan och Anita Häggkvist, som älskade Elvis och Streisand. Det är en omväg, men inte för Carola som växte upp i Norsborg utanför Stockholm med den här repertoaren i öronen. En showidé är det och inte är det fel att göra bra låtar igen. För den som inte känner igen vare sig Elvis eller Streisands låtar, så finns där en klädkod. Svart och läder står för Elvis, silver och glitter betyder Streisand.

Öppningen är svag, två Elvis och två Barbra. Dålig balans i ljudet, sladdrigt ljus och en Carola som hamnar på distans. Även om hon tackar för det varma mottagandet, så är det rätt svalt i salongen och mycket att hämta igen.
Hon småpratar trevligt om Elvis och Jan, Barbra och Anita, där finns värme, en smula humor, men blir aldrig kladdigt. Hon sjunger snyggt ur Streisand-filmen "A star is born" och hon gör en långsamt svängande "Heartbreak hotel" med kören.
Men det är andra timmen av den knappt två timmar långa konserten, som det händer något, som det börjar lyfta.

Carola tar med sig sina fyra musiker fram till rampen, bara gitarr och enkel virveltrumma, och ett akustiskt Elvis-medley ("Hound dog", Blue suede shoes", "Return to sender", "Jailhouse rock"....) och det blir bästa numret. Så byter hon från svart kavaj till silverpaljettkort, gör entré i en gigantisk fjäderboa och pumpar på med Streisands enda discodänga "Enough is enough". Då är publiken på benen och även showen.
Carola är som alla vet en utmärkt sångerska, har en stark scen- utstrålning och när hon börjar glöda, då händer det något - vad hon än sjunger. Här glöder det mest om Elvis.