Dokumentär är

i dag en missbrukad beteckning. Allt som inte är påhittat kallas dokumentär av tv-kanaler, även om det bara är tio minuter långt. Samtidigt har SVT-dokumentärer blivit skrattretande pretantiösa och alltför ofta döljs historier i på-klistrad kulturfernissa. "Kinesen från Bjurholm" är ett rejält journalistiskt arbete, gjort av två erfarna SVT-reportrar, som båda kommer från Bjurholm, Sveriges minsta kommun belägen i Västerbotten. Båda hörde som barn historierna om när Hollywood-stjärnan Warner Oland, som utvandrat som Vär-ner Ölund, hälsade på. Anders Lindqvist och Ulf Karlsson har verkligen grävt fram både gamla filmklipp och gamla ögonvittnen, släktingar i USA och i Sverige. Warner Oland blev världsberömd som den kinesiske filmdetektiven Charlie Chan, en roll han spelade 16 kriminalkomedier på 30-talet. Före det hade han varit asiatisk skurk i över 100 stumfilmer, debuterade redan 1912, och spelade också Al Jolsons farsa i världens första ljudfilm "Jazzsångaren". Hans besök i Stockholm 1938 och hans sommarveckor i hembyn Bjurholm är underhållande skildrat och människor, som då var barn, minns "farbror Värner". Dokumentären skyggar inte heller för Warner Olands alkoholism och att han vid Sverigebesöket var svårt sliten och trött på Hollywood. Han var sjukare än någon anade och på väg tillbaka dog han, 59 år gammal, i Stockholm. "Kinesen från Bjurholm" är ett bra journalistiskt jobb, berättat rakt och enkelt, och samproducerat med Warner Oland-akademin i Bjurholm med - som det står i eftertexterna - "stöd av EU:s strukturfond". Denna goda SVT-underhållning vilar alltså på glesbygdsbidrag. Inte illa.

"Ett kungahus i tiden?"

var ett antal tidigare sända "Rapport"-inslag från i höstas, nu ompaketerade till en rätt lös granskning av svenska kungahuset. Inget nytt, inga avslöjanden, inte ens någon person, som lite påläst, kunde spekulera i att hovet sprätter iväg extra kosing på något olämpligt. Antingen har "Rapport" usla researchers, eller också är kungafamiljen skrämmande präktig och det gör mig misstänksam. Intervjun med kungen var inte bra. Den kändes som ett praktikantjobb med långa pauser, instämmande reporter-hmmmanden och svaga följdfrågor. Den påklistrade debatten före och efter gav inte heller något och det var lätt att förstå varför SVT valt att stoppa undan programmet så sent som möjligt denna söndagkväll.