”Tv-stjärnan”, SVT:s misslyckade talangjakt, fick en avslagen final.
Ingen nerv, ingen spänning och dessutom vann fel person.
En ny programledare, det var vad SVT sökte, när ”Tv-stjärnan” utlystes, och då förstod jag tanken. Många unga människors dröm i dag, det är att synas i tv. En tävling, som både berättar vad som krävs för jobbet och har SVT-profiler som gästlärare, det låter bra på papperet. Särskilt för SVT-chefer som får kritik för att unga tittare väljer bort ettan och tvåan.
Över 500 kallades till uttagning och tio aspiranter fick chansen. Så långt gick allt bra, men sedan lade sig det ängsliga SVT-filtret över ”Tv-stjärnan”. Vi får inte ta i för mycket, vi får inte verka kommersiella och vi får inte ha för roligt...
Om tittarintresset blivit stort, om uppmärksamheten i andra medier vuxit, då kunde finalen i ”Tv-stjärnan” platsat som direktsänd underhållning med tittaromröstning på påskafton.
Nu har ”Tv-stjärnan” haft några hundratusen tittare och påskaftonens show blev en ömklig tillställning. Hur många – eller hur få – som ringde och röstade uppgavs inte.

De tre finalisterna fick i direktsändning göra var sitt tiominutersprogram med inledning, inspelat reportage och intervju med kändis. Alla tre hade hopplösa inledningar. En dansade underligt, en sjöng falskt och en gjorde något man aldrig ska göra i något sammanhang – berätta rolig historia om sina egna barn.
Just detta gjorde vinnaren, som jobbar på lokalradion i Göteborg och har en plågsamt överpositiv inställning till allt. Hon kallade sitt intervjuoffer Mikael Tornving för Sveriges största komiker, vilket till och med han själv protesterade mot.
Alla gäster måste inte utsättas för tuffa utfrågningar, det finns många olika sätt att göra program i tv, men om tonen i P4:s lokalradio, det intetsägande vänliga pladdret, blir den framtida modellen för SVT, då är alla inblandade i ”Tv-stjärnan” förlorare. Även tittarna.