Sveriges mest älskade komikergrupp och bästa kompisgäng. Men i senaste numret av Filter berättar Killinggänget om fasaden som till slut sprack.
Något som redan visat sig med Jonas Indes självmordsförsök och avhopp 2004. Något de aldrig talat om.
- I stället för att prata om det på ett seriöst sätt, som "jag saknar honom", eller "fan, varför ställde vi inte upp", så skulle det skämtas så där ytligt och jobbigt, säger Robert Gustafsson.

"Man är på väg att kräkas"

Splittringarna hade funnits redan på 90-talet, och förvärrades av egna projekt och avundsjuka över Robert Gustafssons kometkarriär.
- Man sitter och skämtar om samma sak, samma sak, samma sak, i flera dygn, tills man är så trött på de andra att man är på väg att kräkas, säger Andres Lokko.
I juni 2006 var Killinggänget historia. Tills Dramaten, landets mest prestigefulla scen, samma höst bad om en nyskriven pjäs. Men klyftorna fanns kvar.
Till slut, tre år senare, fick de hjälp - av Lars Norén. Henrik Schyffert hade läst hans självbiografi "En dramatikers dagbok". Pjäsen skulle handla om Killinggänget.
- Det här är vad som är kvar. En massa skämt på tomgång och en grupp som inte har någonting att komma med, säger Johan Rheborg.

Oviss framtid

Trots att det blev en pjäs till slut är humorgruppens framtid oviss.
- Jag tyckte att pjäsen skulle heta "Hej då". Den skulle göras som en final, och den skulle baras spelas en gång, säger Henrik Schyffert.
Nu blev det inte så. Pjäsen ska spelas hela säsongen. Och heter "Drömmen om herr-ön".
Än så länge.