Även om Killinggängets egna medlemmar vid andra tillfällen uttryckt ångest och rädsla har de grundmurat förtroende från biljettköparna. Hittills har gänget varit förteget om vad deras pjäs handlar om, och så mycket klokare blev inte heller de närvarande vid Dramatens höstsamling.
-Det är svart,roligt och liknar inget annat, jag är väldigt förtjust, avslöjade Sven Hugo Persson, Dramatens dramaturg, som åtminstone läst manus.
Teaterchefen Marie-Louise Ekman har inte ens gjort det:
-Jag sparar allt till premiären.

"Bizarr men spännande"

Henrik Schyffert och Johan Rheborg höll sig undan. Journalisten Andres Lokko talade om sin skådespelardebut som "fullständigt bisarr men väldigt spännande".
Den scenmässigt rutinerade Robert Gustafsson är inte det minsta orolig för sina kollegor och regissören Tomas Alfredson sade sig vara "full av tillförsikt". Sedan gick de närvarande gängmedlemmarna genast tillbaka till repetitionerna och lämnade svansen av kameramän, fotografer och journalister bakom sig.
När den tidigare Dramatenchefen Staffan Valdemar Holm bjöd in dem att "göra något för Dramaten" hösten 2009 fanns inga andra restriktioner än just ett premiärdatum, har Andres Lokko berättat för tidningen Filter.
Gruppen krävde att få tillgång till stora scenen och till Ingmar Bergmans rum. Åtminstone stora scenen blir deras och av intervjuerna i Filter framgår att vägen fram till ett färdigt manus varit inte så lite ångestframkallande.

En grupp i upplösning

När de började arbeta hade de inte en aning om vad de skulle göra, så småningom utkristalliserade sig en historia om en grupp i upplösning, om ett gäng som arbetat tillsammans av och till i 18 år och vars stora sammanhållande idé har varit att möta världen med humor och ironi. Henrik Schyffert pratar om pjäsen som det kanske sista Killinggänget gör.
-Jag tyckte att pjäsen skulle heta "Hej då". Den skulle göras som en final, och den skulle bara spelas en gång. Premiären, sedan läggas ner, säger han till Filter.