Jag halvligger framför Katrin ­Zytomierska, 34, i hennes hall och ser på när hennes son, Ringo, badar. Över oss hänger en inramad Expressen-löp­sedel från 2008: "Programledaren sparkad från Idol efter bråk med deltagarna".
Katrins bok, "Dags att bli smal: LCHF på mitt sätt", passerade strax innan nyår "Jag är Zlatan" på Adlibris topplista över de, just då, bäst säljande böckerna.
Bara veckor tidigare fick hon stark kritik efter att ha efterlyst sin förrymda barnflicka i sin blogg med orden: ­"Wanted dead or alive".
Kan du, innan du skriver ett blogginlägg, tänka att: "nu ska jag ställa till med lite jävelskap"?
- Absolut. Jag är medvetet provokativ, men jag hittar inte på. Det är stor skillnad.
- Alltså, jag skriver alltid det jag verkligen tycker och tänker. Det jag skulle kunna göra är att avstå att skriva det jag tycker.

Roas av upprörda människor

Ser du dina provokationer som en del av ett konstnärskap?
- Jag tycker det är roligt, underhållning. Det stimulerar mig väldigt mycket.
- Upprörda människor roar mig. Och jag tycker om känslan att veta att det finns så många människor som är förbannade på mig. Jag är inte intresserad av att vara folkkär eller omtyckt. Jag hade aldrig någon plan på att bli känd.
Gillar du att vara känd?
- Ja.
Varför?
- Det kommer med otroligt många fördelar. Man lever ett helt annat liv, blir behandlad på ett annat sätt. Dessutom är folk i allmänhet trevligare mot mig, om jag är i parken, eller på stan, eftersom folk är nyfikna på om man är som man framställs i media.
Är du sån då - som du framställs i media?
- Både och. Jag är lika spontan och impulsiv. Sen har jag själv lyckats få fram vissa egenskaper som inte alls stämmer, men som jag inte har någonting emot. Egent­ligen förstör jag för mig själv när jag säger sånt här. Men majoriteten av alla människor tror att jag är otrevlig, dryg, en jävla bitch och dum i huvudet.
Barnflickan - berätta, vad var det som hände?
- Det som hände, det hände, och det skrev jag. Jag trodde, med handen på hjärtat, att jag skulle bli otrevligare bemött efter den incidenten än jag blev. Två veckor efter flyttade vi hem, och jag trodde väl att det skulle bli lite tråkigare att komma hem, att jag skulle vara mer hatad. Så var det inte alls. Min bok säljer som smör, jag är välkommen hos alla medier.
Har du pratat med barnflickan?
- Nej, jag vet inte ens om hon lever.
Förstår du att folk tycker att det var ­ koloniala formuleringar?
- Just det med ägandet kan jag inte förstå. Jag kan förstå att det var ned­sättande, elakt och taskigt. Att jag framställer mig själva som att jag vore bättre än hon.
Är du bättre än hon?
- Jag tycker det.

Pengar gör dig mer lyckad

Är rika människor mer värda än fattiga?
- Inte mer värda.
Mer lyckade?
- Ja. Jag tror att pengar underlättar livet för alla. Alla vill ha pengar eftersom man kan göra roliga saker. Man blir inte lyckligare för att man kan köpa en Gucci-väska i veckan. Men det är roligt att shoppa, köpa leksaker, kunna låta sina barn gå på roliga aktiviteter.
Är man mer lyckad för det?
- Ja, jag tror att alla människor ­önskar att de hade pengar. Om alla människor strävar efter något blir de människor som har det mer lyckade.
Är fattigare människor i så fall dummare än rika människor, rent intellektuellt?
- Oj, detta kan mycket väl bli rubriken känner jag... Svarar jag ja på den frågan, vilket jag mycket väl kan göra, då generaliserar jag väldigt mycket.
Ja , det får man lugnt säga att du gör.
- Det tycker jag själv också, eftersom det finns väldigt många anledningar till att inte alla kan bli rika. Sjukdomar, vilket land man föds i. Det finns alla möjliga anledningar.

Har slutat röka

Skulle du känna dig misslyckad om du var fattig?
-Ja. Absolut.
Många skulle nog säga att det är tecken på dålig självkänsla?
- Det kan jag inte förstå.
Vilken är skillnaden på dig nu, efter det att du själv blivit mamma?
- Det är inte så stor skillnad. Jag har slutat röka eftersom jag nu vill leva så länge jag bara kan, för att få vara med Ringo. Förr sket jag i när jag dog. Såna små saker.
I ditt förhållande till andra människor?
- Man börjar gilla barn, till och med andras barn. Sen gråter man mycket, jag vet inte varför.
Vi vanliga, dödliga, människor gråter för att vi är ledsna eller ser något fint?
- Nej, någonting händer i kroppen. Det är helt sjukt.

Brokig skara män

Det går inte direkt någon rät linje ­ mellan dina val av män. Först Alex Schulman, sedan kampsportaren ­ Rickard Nordstrand och nu Bingo Rimér?
- Nej, det håller jag med dig om. De har inte en enda gemensam nämnare. Eller, jo, jag har kunnat garva ihop med alla tre. Samma typ av humor, men det är väl bara det. Annars är de olika på alla plan.
För några år sedan ombads du lista människor du beundrar. Namnen du uppgav var: Madonna, Gry Forssell, ­ Carolina Gynning, Elin Kling, Robert Hållstrand och Christine Meltzer. Och, med all respekt för ovanstående, men finns det inga lite "tyngre namn", typ Gandhi, Nelson Mandela?
- Det där är väldigt typiskt mig. Vid den tiden umgicks jag väldigt mycket med Gry och Gynning. Men beundrar... Ja, jag kan hålla med om att det var dåligt.
- I dag skulle jag säga Michael Jackson.

Magstark och förenklad

I din nya bok skriver du bland annat att feta människor inte behöver komma fram till dig på stan eftersom du tycker de ser äckliga ut. Är inte det lite väl magstarkt och förenklat?
- Men är inte jag lite väl magstark och förenklad hela jag? Vafan, jag har kompisar som är tjocka. Som med allt annat hårddrar jag. Jag skrev så i boken för att peppa människor.
- Jag har fått väldigt många mejl av folk som skriver att de hatat mig först för att jag är så vidrig mot feta människor i bloggen, men efter att ha följt mig har de blivit så provocerade att de börjat banta. Och nu är de världens lyckligaste och tackar mig. Då brukar jag börja böla.