Det där med namnet började när han som 17-åring kom som utbytesstudent till södra Kentucky, "mitt i bibelbältet".
En av skolans populäraste killar, som råkade vara Metallica-fan, fick syn på David Beckungs andranamn på en klasslista.
Lars - som i Lars Ulrich.
Några av karaktärerna i Kanal 5:s realitysåpa "Ullared". En tittarsuccé. Foto: Kanal 5
- När man är en töntig svensk utbytesstudent tar man alla chanser att få sola sig lite i glansen av en cool amerikansk fotbollsspelare. Efter att ha blivit kallad Lars i ett helt år började jag vänja mig. Och sedan, när jag kom till London, hände samma sak igen, säger Lars Beckung.
- Jag har alltid tyckt att det varit lite töntigt, eftersom det verkar som att jag gjort ett namnbyte. Men jag måste nog inse att det är precis vad jag gjort, även om det var passivt.
Tjatade sig till jobb
Det var i London tv-karriären tog fart. Efter ett års pluggande i Sundsvall, där han bland annat lärde känna Fredrik Wikingsson, åkte han till London på vinst och förlust och lyckades tjata till sig en praktikplats på MTV.
- I dag skulle jag ha svårt att vara så framfusig, men nyfiken och ambitiös är jag fortfarande.
För drygt två år sen, som 32-åring, blev Lars Beckung programchef för Kanal 5.
Av de fem stora svenska tv-kanalerna är Femman den som har yngst publik. Någon ungdomskanal är den knappast, med en genomsnittlig tittare som är 39 år gammal. Däremot har Kanal 5 medvetet valt bort nyheter och samhällsprogram för att enbart satsa på underhållning.
Under andra halvan av 90-talet bidrog "Vänner" till att Femman nådde en bred publik. På senare år har humorduon Filip och Fredrik fyllt en liknande funktion som symboler för vad kanalen vill stå för.
Skulle aldrig byta ut dem
- Det är ett lyckat exempel på vad som kan hända när en kanal ger kreatörer stor frihet, säger Lars Beckung.
Vågar du någonsin säga nej till deras idéer?
- Ja, men det gör mig ingenting om de går ut i tidningen och säger: "Vi får göra som vi vill på Femman." Det ligger i deras varumärke att säga sånt. Och jag har inget behov av att framstå som en person som minsann kan vara tuff mot Filip och Fredrik.
Kan du ge exempel på någon programidé som du varit skeptisk till?
- "Vem kan slå Filip och Fredrik" var inte alls självklart förrän de hittade ett sätt att presentera det. "Boston Tea Party" var en programidé där det kändes som att balansen mellan underhållning och information blev sned, att det skulle kantra åt informationshållet. Men sedan, när man väl såg den färdiga idén, var det ju bland det bästa de gjort. Nästan alla deras programidéer har varit så vid första anblicken - man har känt: "Jaha... hur tänker ni nu?" Då har de fått fortsätta jobba på idén och komma tillbaka. Och då har man känt: "Åh, skönt! Nu fattar jag."
I fotboll och hockey kan man ibland byta bort ett halvt lag för att få en superstjärna i utbyte. Hur många Peter Jihde skulle du kräva för att släppa Filip och Fredrik?
- Hm. Jag skulle åtminstone vilja ha hela TV4-gänget som gjorde "Nyhetsankorna" på Berns. Det är väl halva Milan? Men ärligt - jag skulle inte byta dem mot någon. It's a no-trade.
Risk att det blir smalt
SVT dominerar totalt i tv-galan Kristallen. Gör de så mycket bättre tv än ni andra?
- SVT gör väldigt många fler program, så att de vinner flest priser är inget konstigt. Men det blir ett problem när SVT vinner nästan alla priser. Det finns en risk att man gör galan för smal och elitistisk. Tv är faktiskt ett väldigt brett medium, då blir det konstigt med den snedfördelning vi såg i årets gala.
Är det fel på juryn, alltså?
- Fel och fel... Det låter som "surt sa räven", men det finns en diskussion kring hur juryn ska se ut. Det blir väldigt svårt att upprätthålla intresset för galan om SVT vinner alla priser.
Som programchef har du varit med om både framgångar och floppar. Har det blivit lättare eller svårare att förutse om ett program ska lyckas eller inte?
- Jag tror inte att man oftare blir överraskad nu än för ett par år sen. Skillnaden är att de fem stora kanalerna hade en högre lägstanivå förr. Fyran hade aldrig under 500 000- 600 000 en vardagskväll på prime time, vi hade aldrig sämre än 300 000. Men efter den analoga nersläckningen fick folk fler alternativ och om något funkar kan det gå riktigt lågt - ett program kan plötsligt ha 150 000 tittare.
Har ni gjort klart med en andra säsong av "Ullared"?
- Vi vore ju dumma om vi inte seriöst övervägde det. Men till att börja med bygger det på att Ullared vill släppa in oss.
En del tycker att ni går downmarket med realitysatsningar som "Färjan" och "Ullared". Jag förmodar att du inte håller med?
- Det finns en hel del tyckare i storstäderna som har en bild av resten av Sverige som downmarket. Vi delar inte den bilden. Vi tycker att det här är härliga karaktärer. De berättar intressanta historier som är fascinerande och så klart väldigt underhållande. Nu ska man inte prata för mycket om Stockholms medieelit, för det är så uttjatat men...
"För introvert"
Ska du göra en Göran Hägglund och hylla "verklighetens folk"?
- Ja, "verklighetens folk"... det är faktiskt en ganska hyfsad sägning. Men från fel snubbe, om man säger så.
Filip och Fredrik får inte göra vad de vill – men ganska mycket. Foto: Nils Petter Nilsson
Spelar det någon roll ifall tittarna skrattar med eller åt Färjan-Håkan?
- Ja, det tycker jag. Jag tycke att båda är OK, men det är viktigt att det inte blir för mycket att man skrattar åt. Där balanserar man som betraktare på en tunn linje. Vi betraktar ett fenomen som är humoristiskt, fascinerande och annorlunda. Och antingen skrattar vi för att det är långt borta från vår värld, eller för att vi känner igen oss. Men om du tar Färjan-Håkan och Ullareds-Morgan - man gillar dem ju. Båda sätter ord på sina egna liv på ett väldigt öppenhjärtigt sätt.
Skulle du våga göra likadant?
- Absolut inte. Jag tycker ju att det är obehagligt redan när du frågar om mitt namn. Jag är alldeles för introvert för att visa upp mitt liv så naket. Dessutom skulle det bli rätt tråkig tv.
