”In our own  nature”.


  Den starka volymen.


På hemmaplan för första gången sedan i somras. En av de sista spelningarna innan ett kort jul-uppehåll. Nej, José González vilar inte på lagrarna. Rastlöst fortsätter han sitt evighetsturnerande. Den 29 december åker han på Australien- och Nya Zeelandturné.
Vidare, upp, ut, iväg…
Men rastlösheten finns inte på scen. Där är han, trots de enorma internationella framgångarna, försynt, närmast blyg. Desto mer talar hans gitarr. Hans sär-egna stil bygger på en stark resonans, ett rytmiskt fingerspel och hans lena röst. En märklig mix av flamencons hetta, bossa novans mjukhet och Nick Drakes vackra melodier.

Det är sparsmakat. Men samtidigt starkt – inte bara för att volymen är onödigt uppskruvad.
Han inleder ensam, slarvar igenom ”Heartbeats”, men får så småningom sällskap av sångerskan och flickvännen Yukumi Nagano och slagverkaren Erik       Bodin och tonen skärps. Med fler rytmer och stämsång förtätas musiken, blir än mer dramatisk och spännande.
Samtidigt blir José González ledigare, mer uppknäppt, tittar upp och ler i det mumlande mellansnacket. Ett förhållningssätt till publiken som han skulle våga ta till sig tidigare.

José González har inget att vara blyg för. Han är en musikalisk klenod från Göteborg att vara stolt över. Även om detta inte var den mest magiska av konserter från hans sida.