– Jag behöver mat annars funkar det inte, är det första Thorsten säger när han möter oss i lobbyn på Best Western-hotellet på Lidingö utanför Stockholm, där han tillfälligt bor.Blicken flackar och han suger hårt på en cigarett.
Vi hittar ett matställe i centrum. Men när inte beställningen tas upp tillräckligt snabbt – tre minuter efter att matsedlarna delats ut – ropar Thorsten på servitrisen. Han tycker att hon är kort i tonen och surnar till.
– Va fan håller hon på med? Det här orkar jag inte med! säger han och rusar efter servitrisen som får sig en avhyvling.
Efter en blodig entrecôte (serverad av en annan, lätt nervös, servitris), jordgubbar, några bloss – och en starköl – lutar sig Thorsten Flinck lugnt tillbaka.
Den geniförklarade skådespelaren och regissören har ofta fått fina recensioner. Men i slutet av 90-talet, början av 2000, levde Flinck ett skandal-omsusat liv med Dramatenbråk, misshandel, stämningshot och tvångsavgiftningar. 2001 sparkades han från Dramaten på grund av missbruket.
– Missbrukaren inom mig kommer alltid att finnas kvar. Det är inget man ligger på soffan och terapiar bort, det är rent fysiskt. När jag var i 20-årsåldern missbrukade jag mat och började gråta när jag ätit en bakelse. Efteråt tvingade jag mig själv att gå två mil.
– Om jag fick leva om mitt liv så kan jag ändå inte se någon annan väg än den jag valt, även om det varit smärtsamt psykiskt och fysiskt både för mig och andra i min närhet.

– Men den smärtsamma tiden är nog över nu. Akt ett är slut och en ljusare akt två har börjat, för att tala teaterspråk. Och jag är ju teater rakt igenom! Jag är en av de bästa, jag kan det här yrket och vet mitt värde.
Just nu håller han bland annat på med att spela in en skiva som släpps i vår.
– Det blir mycket akustiskt i basen. Dan Hylander har komponerat ett antal av låtarna, en del texter har jag skrivit själv och vissa är fria översättningar.
Han säger sig ha en helt annan ödmjukhet inför livet i dag. Och berättar att han styrketränar – sedan en vecka tillbaka.
– Det känns väldigt bra, men en skådespelare ska helst vara lite lös och blekfet. Det ska i alla fall inte vara den där ribbade magen. När jag var 26, 27 styrketränade jag mycket, jag var skitsnygg.
– Jag var renlevnadsmänniska på den tiden och jag tror att jag är på väg tillbaka dit igen.
Morfinet säger han sig inte behöva längre. Förutom ibland.
– Jag har diskbråck och det är jävligt jobbigt. När det är som värst får jag intravenöst på sjukhuset. Det täcker smärtan utan att jag blir påtänd.
– Men jag avstår från att ha tabletter på mig eftersom jag inte riktigt litar på mig själv.
Flincks flinka fingrar spretar och han gestikulerar vilt när han pratar. Han kniper ihop ögonen och orden snubblar ur honom.
Framför honom ligger en sliten Roald Dahl-bok, ”Kiss Kiss”, uppslagen. Försättsbladet är fullklottrat med telefonnummer.
– Det är lite svårt att komma ihåg nummer, annars har jag ett fotografiskt minne och kan lära mig ett manus på en dag.
Som liten fick du diagnosen damp. Är det möjligt att du även har en form av Aspergers?
– Hmm, ja kanske det. Men vad heter det där när man inte kan låta bli att säga kuk och fitta och sånt?
Tourettes syndrom.
– Ja just det, då har jag nog en släng av det också!
Thorsten är stolt pappa till två döttrar, 14 och 16 år, som han älskar över allt annat.
– Vi har träffats lite olika mycket under åren. Därför vill jag ha egen bostad så vi kan ses mer kontinuerligt.

Jag är gravid i åttonde månaden och Thorsten sneglar ner på den stora magen.
– Det är jättehäftigt att få barn, säger han. Det är då man fattar att det är det vi faktiskt är till för. Att bli pappa är absolut det största som hänt mig.
Du säger att du är hatad av många. Varför?
– Vet inte. De som skjuter mig i ryggen är såna som jag hjälpt. Det är ganska otäckt.
De har avgudat mig och det kan man inte göra med en människa, gudar vill man riva ner.
Thorsten har ändå en del vänner som ställer upp för honom.
– Jag har en nybliven vän som jag är väldigt väldigt glad för, Henrik Schyffert. Vi har samma basfärg i botten, men är väldigt olika varandra. Som det ska vara, två lika människor dödar varandra. Då finns inget utbyte.
Du har ingen telefon eller fast bostad. För att nå dig krävdes en hel del samtal via olika kvinnor. – Förutom Henrik umgås jag bara med kvinnor. Det är för komplicerat att umgås med män. Jag har bott hos ett hundratal kvinnor, men det har ju inte bara varit sexuella relationer naturligtvis.
Har du något förhållande nu?
– Nej.
Saknar du kärlek i ditt liv?
– Ja, det gör jag väl. Alla människor är slavar under behovet av kärlek. Det låter som en klyscha, men så är det.