Och det är äkta. Ingen löst där inte. Lika dant med håret. Ingen peruk.
- Jag brukar ha skägg när jag är ledig, en tradition. Det är tråkigt att raka sig. Dessutom är det lite praktiskt. Det är min maskering så att folk inte känner igen mig. Men det har ju pajats totalt nu är jag är på alla affischer med skägg.
”Jesus christ superstar” har premiär först om en vecka.
- Bortsett från lite tekniskt krångel har allt gått väldigt bra. Att ta in publiken. Jag är beredd att blöda!
Nervös?
- Så klart, men det ska man vara. Det är jag när jag stiger upp och när jag går och lägger mig. Det är mycket att hålla i huvudet.
Vad har varit svårast?
- Jag har fått mer scenvana, men det är fortfarande svårt att spela vanlig teater. Jag är tacksam för att det är mycket musik i bakgrunden. Jag rycks med då.
Hur känns det att bli korsfäst?
- Jag är alltså inte fastspikad. Men jag måste hålla mig kvar av egen kraft. Jag kan inte slappna av i dödsögonblicket. Nu hör ni hur det är att vara kulturarbetare.
Hur har du påverkats av arbetet med musikalen?
- Jag har blivit bättre på att sjunga. Och jag har tänkt mycket på religion.
Är du religiös?
- Jag är en väldigt religiös person. Tycker om det. Samlar på religionerna. Men troende kristen? Nej, är det korta svaret.
Hur har du förberett dig?
- Bland annat har jag läst Jonas Gardells kommande bok om Jesus.
Finns arken, alltså ditt band Ark?
- Ja ja, det här sabbade inga planer. Vi sätter i gång i mars igen.