"Higher" fällde Calle. Det är svårt att se det på ett annat sätt.
Jo, jo. Erik är duktig. Hans röstresurser imponerar, och det var fascinerande att se den späda kroppen fylla ut Globens rymd.
Men hade förhandsfavoriten inte kunnat få skåpa hem det här av egen maskin? Som det är nu vilar det något unket uppgjort över de sista "Idol"-veckorna. Redan i semin förra veckan fick Erik två glänsarlåtar med Bryan Adams respektive Iron Maiden, och nu var det vinnarlåten som visade sig vara som formgjuten efter Eriks röst.
Hooken, de stegrande, ljusa tonerna till ordet "higher", är ju precis det som Erik är så bra på. Det som han har briljerat med hela hösten.
Calles röst är skitigare, hela hans framtoning, nej hela hans själ är rock, och det fick liksom den r'n'b-aktiga vinnarlåten att halta.
Det kan ju låta som petitesser det här, det kanske är petitesser. Men jag tycker att det är synd när två killar kämpar hela hösten, nojjar över låtvalen, finputsar på showen, och så ska allt avgöras på den sista låten - som man inte kan styra över själv.
Vinnarlåten är lika viktig som millimetrarna i ett hundrameterslopp, och fram till den stod det i går 1- 1, tycker både jag och Laila Bagge.
Lösningen är så klart två vinnarlåtar, anpassade till respektive finalist. Fyran kan gott kosta på sig det, med tanke på all reklam de öser över oss.
För med två vinnarlåtar hade exempelvis Amanda Jenssen sluppit stå och försöka leva sig in i en sliskig ballad hon inte ens tyckte om. Och ja, då hade hon antagligen vunnit över Marie Picasso. Så jämn var röstningen 2007.
Nu är jag inte alls övertygad om att Calle är någon ny Amanda Jenssen. Han har mer att bevisa, men har kommit så starkt de senaste veckorna att det började bli riktigt intressant. Rock är en skör genre, där gränsen mellan magi och maskerad är hårfin. Och just nu är det omöjligt att säga om Calle verkligen är stjärna eller om han bara spelar rollen väldigt bra. Att slå sönder en leksaksförstärkare på scen, talar tyvärr för det senare.
Erik då? Vår trots allt värdige vinnare. Ja han måste sluta vara så förbannat duktig, och fundera över vad han egentligen vill med sin röst. För ärligt talat: Åttiotalsrock känns inte så fräscht, ingen behöver en minikopia på Bryan Adams, och rösten är inte en artists viktigaste verktyg. Det är personligheten, och jag väntar fortfarande på att få se Eriks.