Gubbrock har ju blivit något av ett skällsord. Men gubbpop är faktiskt ännu värre. Det spelar ingen roll att Geir Rönning har en grym pipa, hans försök till ungdomlig framtoning har irriterat ihjäl mig alltför många fredagar.
Men värre är att Geir inte har överraskat det minsta på scen. Spänningen är minimal, man vet precis vad man får: Några stela moves och lite Toto, typ. Minnah däremot kom tillbaka för två veckor sen, tog folket med storm, och växer för varje final. Hon är kärnan i "Idol" - en vanlig 21-åring som förvandlas till stjärna framför våra ögon.
Geir fyllde 48 i går. Åldern i sig är kanske inte problemet (även om Geir helst vill att den inte nämns). Hade han jobbat som mobiltelefonförsäljare till vardags liksom brittiska "Talang"-skrällen Paul Potts, hade man inte kunnat slita sig från tv:n.
Nu är det inte så. Geir har varit professionell artist i 20 år, vunnit finska schlagern, turnerat med Robert Wells och haft en helt egen show i Helsingfors.
Han är färdig, kommer inte att utvecklas, borde snarare avvecklas.
Konspirationsteoretikern i mig ser Geir som en trojansk häst vi fått av norrmännen. En trist förbannelse förklädd till musikalisk gåva.
Jag föreslår därför en motattack. Som schlagernationen nummer ett sitter vi ju på en gigantisk reserv avdankade artister.
Med ett litet statligt bidrag som morot borde man kunna övertala exempelvis Richard Herrey, Tommy Nilsson, Jan Johansen och Magnus Bäcklund till att snarast emigrera till Norge. De får ett enda uppdrag - att ta sig till "Idol"-final.
Man kan även överväga att skicka Andreas Carlsson. Jurymedlemmen tycks få allt svårare att hålla sig från att sjunga själv i tävlingen.
Geir badade bubbel med sin fru. Mysigt för dem. Men är det inte mer ett inslag för "Ensam mamma söker"?