Lillemor Torsslow, 56, var på sitt jobb när hon fick ett sms av sambon Ulf Larsson, 53, att hon skulle komma hem. Men hon satt i möte och skrev att hon kommer klockan ett.
- Vi skulle äta lunch ihop som han lagade, berättar Lillemor. Men när jag klev in i hissen förstod jag att något hade hänt.
Ulf hade gjort till tradition att alltid välkomna Lillemor hem med ett pappershjärta med kärleksmeddelande på som han satte upp i hissen. Han älskade att visa sin kärlek.
- När jag klev in i hissen satt inget hjärta där, det hade aldrig hänt förr. Då förstod jag att något hade hänt. Jag blev alldeles kall inombords...

"Vi har gråtit och pratat"

Rösten sviker Lillemor när hon berättar om det dukade bordet och den påbörjade maten.
- På golvet låg en av våra hundar bredvid Ulf, som var livlös. Jag gjorde mun mot munmetoden i över en timme. Jag var ju också i chock, vet inte hur jag klarade av att hålla på så länge.
Samtidigt hade Lillemor kontakt med sin dotter Angelica på telefonen som gav stöd och guidade ambulansen som inte hittade.
- Jag gjorde allt jag kunde men det hjälpte inte...
Ambulanspersonalen lyckades inte heller uppliva Ulf och Lillemor bad dem bära in honom i deras gemensamma dubbelsäng.
- Jag la mig bredvid och höll om honom tillsammans med hundarna. Där låg vi ända tills han blev kall och de kom och hämtade honom. Jag bara skrek rakt ut att "ni får inte ta honom ifrån mig".
Ulf älskade fanfarer och när de spelade revy i somras blev han kompis med en som skötte kanonerna och gjorde salut inför varje föreställning.
- Så jag bad ambulansföraren att tuta när de körde iväg med honom och det gjorde de. Det hade Ulf gillat...
Natten till i går och hela gårdagen har Lillemor tillsammans med sin dotter Angelica försökt att förstå det ofattbara. Telefonen ringer oavbrutet, alla vill beklaga sin sorg.
- Vi har bara legat och gråtit och pratat. Det är bara katastrof. Det är inte Uffe, inte våran Uffe, det är inte min kärlek, det kan inte var sant...

"Det var äkta kärlek"

Lillemor berättar hur de var mitt uppe livet, att kärleken blomstrade, båda hade funnit sin själsfrände.
- Han var så lycklig att han fått en familj som älskade honom för den han var, och inte för pengar och allt det här som han hade tidigare. Det var äkta kärlek, han sa det ofta. Vi blev den familj han har saknat.
Lillemor älskade att laga mat till honom och berättar hur Ulf brukade skoja om att han skulle gå upp i vikt igen för att det var så gott.
- Jag ville ju att han skulle gå upp lite för jag visste han skulle må bättre då. Och det gjorde han. Alla har sagt hur snygg och stilig han var, att det var en helt ny lyster och glädje som strålade kring honom.
Lillemor, liksom alla andra, återkommer hela tiden till vilken varm och kärleksfull människa Ulf var. Han brydde sig och pratade med allt och alla.
- Vi åkte jämt till Sickan Carlsson, 94, och hälsade på henne på hemmet för att ge henne ett värdigt liv. Han spelade piano där och sjöng. På julaftonen åkte vi runt till 35 gravar och satte ljus och han höll tal.

Tyder på att det gått snabbt

Lillemors egen mamma gick bort för två år sedan, och strax innan Lillemors syster.
- Då var Ulf med och såg ut en begravningsplats, han var väldigt noga med att det skulle vara en familjegrav där också han och jag skulle ligga. Så jag vet precis hur han ville att det skulle vara.
Enligt Lillemor hade Ulf en perfekt matchvikt och alla värden var på topp. Än har man inte fått reda på dödsorsaken.
- Enligt vår läkare är det mycket som mycket tyder på att det gått snabbt. Det kan vara hjärtinfarkt eller hjärnblödning.
Lillemor vill hedra Ulf och kommer när hon orkar att försöka slutföra den bok de båda påbörjade innan han gick bort.
- Jag vet att han skulle önska det. Och jag vill visa vilken otroligt fin kille han var. Boken skulle handla om hans liv, det han har gjort, när vi möttes, den här glädjen och lyckan... Hur man kommer vidare i livet efter att ha mått dåligt.
Hon menar det vore egocentrerat att önska att hon hade fått ta farväl av honom.
- För hans skull är det bästa att det gick fort. Och jag vet att han dog lycklig.