Richard Hobert och Göran Stangertz gjorde tio filmer ihop mellan 1987 och 2000. Under den tiden var de som två bröder, berättar Richard Hobert.

Han hade också kontakt med Göran den sista tiden.

– Vi skulle träffas i somras. Vi sms:ade till varandra och han skrev att "bara jag blir lite starkare, jag är på väg att bli bra nu" berättar Richard Hobert för Expressen.se.

Nytt samarbete

Paret var på väg att träffas i Helsingborg för att prata om att samarbeta igen.

– Det var då tolv år sedan sist och vi tänkte att vi kunde ta nya avstamp.

Men i går kväll avled Stangertz, 68 år gammal.

– Det är fruktansvärt tråkigt. Det måste ha gått väldigt fort på slutet. Jag trodde faktiskt han var på bättringsvägen, säger Richard Hobert.

Tillsammans gjorde de bland annat dödssyndsfilmerna. Göran Stangertz var ett självklart val till huvudrollen som Mick.

– Jag visste att han kunde bära den rollen, säger Richard Hobert.

Prestigeslöshet

– Göran hade världens största hjärta. Det fanns en prestigelöshet och ödmjukhet parat med en väldigt stor yrkeskunskap och energi som gjorde att han inte gav sig förrän han hade levererat det han kunde stå för.

Göran Stangertz visade också stor ödmjukhet mot sina kollegor.

– Han var älskad av alla som spelade mot honom också. Mycket på grund av att han var så sanningsenlig. Han var ärlig och uppriktig om vad han tyckte och kände och vad han hade för svagheter.

Richard Hobert berättar också att Göran aldrig var en person som satte sig över någon annan, eller satte sig själv före.

– Han hamnade i ett centrum eftersom han själv förtjänade det, säger Richard Hobert.

"Fantastisk människa"

Skådespelaren Camilla Lundén spelade Göran Stangertz flickvän "Catti" i dödssyndsfilmerna.

– Vi jobbade ihop under många år och han var en helt fantastisk människa på alla, alla sätt.

– Det är oerhört fruktansvärt att han dog alldeles för ung. Det kom som en chock.

Hon lärde sig mycket av honom under tiden de arbetade tillsammans.

– Han var mer erfaren än jag och en väldigt trygg person att jobba med.

Sven Wollter minns Göran Stangertz med en stor glädje och värme.

– Första gången jag och Göran jobbade ihop var sent 60-tal. Jag tror att det var hans första uppsättning i teatern någonsin, vi hade fantastiskt roligt. Man hade alltid roligt i hans sällskap.

Sven Wollter beskriver också Göran Stangertz som en god och bra människa.

– Jag är förfärligt ledsen över att han inte är med oss längre, säger han.