Med drygt 6 500 personer i publiken, mörka regnmoln som precis gett sig av och ett uppenbart tänt Soundtrack på scenen kunde det förstås knappast bli annat än magiskt.

För fansen närmast scenen var det med dubbla känslor de jublade över alla hitsen från 1995 och framåt, som de kanske hörde för sista gången.

- Vi får se till att pitcha upp stämningen en aning med "Confrontation camp" förklarar Ebbot från scenen när tempot har gått ner en aning.

Vildare än på länge

Och baskemej om han inte sedan gör vildare karatekickar den här kvällen än han gjort på mycket länge...

När publiken sedan inte vill gå hem utan ropar in gänget till flera extranummer säger han:

- Jag är mållös, stum av beundran. Tack allihop! Vi ses!

Och det där sistnämnda tog de flesta som ett löfte.

När sedan en stor del av publiken redan lämnat och ljuset har släckts på scenen kommer Ebbot tillbaka, tillsammans bara med keyboardisten Martin Hederos.

- Ni förtjänar en till, säger han och levererar, i skenet av blott en lysande spot, en ytterst känslosam version av "Tonight" till Hederos försiktiga ackompanjemang.

"Vi har byggt färdigt"

Det var inte planerat. Ebbot förklarar:

- Alltså vi har sagt att Soundtrack Of Our Lives kastar in handduken nu vid årsskiftet. Vi har liksom byggt färdigt det här rymdskeppet. Vad som händer sedan orkar jag inte tänka på just nu.

Men att både han och resten av bandet på något sätt kommer att fortsätta med musik, turnéer och scenshower är han övertygad om.

- Efter en sån här spelning känns det förstås konstigt att sluta, säger han och demonstrerar att det inte är gravöl som gäller i kväll, utan äkta champagne.