Egentligen är Edda Magnason, 28, varken rökare eller skådespelare. Utan hon tar en cigarett för att "komma in i Monica Zetterlund-mode", som hon säger.

- Det är något 1960-tal som kommer i mig, säger hon.

Edda Magnason är musiker, uppvuxen i det lilla idylliska samhället Fyledalen utanför Ystad. Efter en konsert förra sommaren fick hon ett mejl, där hon rekommenderades att provfilma till rollen som jazzstjärnan och skådespelerskan Monica Zetterlund.

"Det var kul"

Hon köpte ett paket cigaretter och gick dit.

Efter tre möten var rollen hennes.

- Det fanns inte med i min världsbild att jag skulle få den. Jag gick dit för att inte verka tråkig. Men när jag gjorde första provfilmningen kände jag att det var kul, säger Edda Magnason.

Inspelningen tog 45 inspelningsdagar och skedde i ­Stockholm, Hagfors och New York.

Edda förberedde sig noggrant för rollen och träffade bland annat Monica Zetterlunds syster och en av sångerskan barndomskamrater.

Premiär nästa höst

- Vi pratade om hur Monica var. De var snälla och fina mot mig. Jag hoppas att de fick förtroende för mig, säger hon.

- Jag visste inte ens att hon hade barn, nästan ingenting om hennes privatliv.

- Jag har läst alla biografier och sett allt material. Jag försökt lära känna henne så mycket man kan med en person man aldrig träffat.

Filmen är inspelad och har premiär i september nästa år. Först ska filmaffischen fotograferas, ett tiotal personer är engagerade i uppgiften.

Edda fotograferas i tre olika kreationer.

På huvudet har hon vad hon kallar "en halvperuk" och ansiktet är hårt sminkat.

Hårstylister och sminköser gör ideliga rusningar fram och tillbaka genom rummet. Till en början var Edda ovan i sitt nya jobb.

- Varje gång jag tänkt "hur ska det gå" så tänker jag att Monica var i samma situation i sitt liv. Och hon var tvungen att lära sig småländska till "Utvandrarna". Och när vi var i New York och spelade in tänkte jag att hon också gjorde det. Jag har haft henne som en hemlig Gud, säger Edda Magnason.

"Kan relatera"

- Jag kan relatera till mycket. Hon var drömmande och stark. Samtidigt var hon rätt känslosam och hennes självkänsla for upp och ner. Det fanns ett allvar i henne och det var kanske därför hon var så rolig också.

- Jag känner igen mig i att hon kom från landet, eller en mindre stad, då är man mer orädd.

Glada scener svårast

Det svåra med att spela Monica Zetterlund var inte att porträttera de mörka, melankoliska sidorna. Tvärtom var glädjen och ljuset en svårare nöt att knäcka.

- Det är alltid svårare att göra glada scener. Det måste vara äkta och krä- ver en enorm energi för att spela in skratt- scener. Det går aldrig att fejka. Du måste vara sprudlande för att det ska se sprudlande ut, säger hon.

JUSTERINGAR. "Jag tycker om pyssel och att bli ompysslad", säger Edda om den något ovana behandlingen.

60-TALS-LOOK. "Efter den här grejen vet man aldrig vad livet ska komma med för överraskning", säger Edda Magnason.