Rainy day women #12 & 35
Dylan småjoggar in på scen och tutar i gång munspelet. Det svänger direkt.

Lay lady lay
Görs i något sorts grötigt bluesgung. Dylan på gitarr.

Tangled up in blue
Basisten Tony Garnier på ståbas, Dylan kommer undan med ett hiskeligt pianosolo.

Chimes of freedom
Ett udda val i ett udda tempoval. Rösten kraxar hotfullt, en spräcklig stjärnhimmel tänds i Globen.

High water (for Charley Patton)
Ställer sig och dansar minimalt på stället vid mikrofonen! Uptempo-blues.

Stuck inside of Mobile with the Memphis blues again
Finfint munspel. Dylan tillbaka vid tangenterna och klappar åt bandet.

Love sick
Kvällens höjdpunkt. En röst som låter både livstrött, bränd och förbannad.

Desolation row
Det svänger! Bandet spelar dynamiskt. Drar iväg i en egen melodi i slutet.

Rollin' and tumblin'
Hetsigt bluesgung.

Make you feel my love
En liten svacka. Det känner han kanske av, för allt slutar med ett grymt munspelssolo.

Highway 61
En klassiker som inte samlar damm utan rullar fram längst vägen.

One more cup of coffee (Valley below)
Dylan tillbaka med gitarren, ett härligt krängande version.

Thunder on the mountain
Här sjunker det ner lite i standard-boogie...

Like a rolling stone
... och den ultimata klassikern kommer bort i en för försiktig version.

Extranummer: All along the watchtower
Melankoli och raspiga stämband.

Spirit on the water
Ett udda val av extranummer. Fjäderlätt trudelutt, skönt gubbig.

Blowin' in the wind
"Thank you friends!" till publiken, en presentation av bandet, sedan en gungande gammal pärla med dansbandsfeeling som avslutning.