Är du inte less på att prata om Zlatan?

- Nja, egentligen inte. Visst har det blivit otroligt mycket i och med att boken blev en sådan framgång. Men jag tycker fortfarande att det ger mycket, framför allt eftersom nya, yngre läsare tagit den till sig.

Så vad händer på lördag?

- Jag vet inte riktigt om jag ska vara ärlig. Jag ska bli intervjuad av Jan Wifstrand. Om Zlatan-boken då. Jag kommer väl dra några anekdoter.

Vad är människor intresserade av att höra när du är ute och pratar?

- De undrar hur Zlatan egentligen är som person. Och många frågor handlar om hur arbetet bakom boken gick till.

Har du haft mycket kontakt med Zlatan efter boken släpptes?

- Vi messar ibland. Men det är inte så mycket. Jag gjorde inte det här för att bli polare med Zlatan utan för att han hade en fascinerande historia att berätta.

Du har blivit otroligt rik på den här framgången.

- Inte ännu. Men till hösten kommer pengarna för boken. Då rasslar det så klart till. Då kan jag använda pengarna för att skriva mer.

Zlatan, Göran Kropp och Håkan Lans. Du gillar att skriva biografier.

- Jag fascineras av begåvade människor. Och då vill jag göra någonting av det, jag går i gång på fängslande livshistorier. Jag blir väldigt passionerad.

Men nu skriver du roman.

- Ja, jag har gett mig i kast med att skriva en stor kärlekshistoria. Det blir en roman i 60-talsstil.

Hur är det att skifta mellan fack- och skönlitteratur?

- Det fungerar bra. Jag tycker om när journalistiken och romanformen korsbefruktas. Anledningen till att "Jag är Zlatan" blev så bra beror på att jag skrivit romanen. Och vice versa.

Annars på gång?

- Jag vill bli bättre på att skriva.

Hur bra är du nu?

- Jag vet inte. Det får andra avgöra. Men jag drivs alltid av att bli ännu bättre på att skriva, att bli lite bättre hela tiden.

Sedan kommer det stora mästerverket.

- Ja, när man sitter där och är 80 år gammal. Men då vet man att man åtminstone har arbetat hårt, säger David Lagercrantz.