Som basist i Sex Pistols låg han bakom låtar "Anarchy in UK", "Pretty Vacant" och "God save the queen".
En kreativ och explosiv era, men han lever inte på minnen från då.
- Nej, det är knappast så att jag vaknar på morgonen och tittar mig själv i spegeln och börjar tänka på Sex Pistols. Jag gillar att leva i nuet med det jag gör här och nu, säger han.
När jag frågar honom om vem av alla karismatiska rockikoner - John Lydon, Johnny Thunders, Ian Hunter och Iggy Pop - som han spelat med som gjort mest in- och avtryck kommer svaret självklart.

Galen men proffsig

- Iggy Pop. När jag spelade med honom var allting väldigt professionellt. Han var visserligen komplett galen, men också väldigt driven och proffsig. Sex Pistols- och Rich Kids-turnéerna var rent amatöristiska.
Han gillar fortfarande att spela. Får han välja blir det helst klubbspelningar.
- Fast jag får ju bäst betalt på arenaspelningarna, garvar han.
Torsdag 10 mars kommer Glen Matlock med sitt The Philistines till Mortens krog i Uddevalla. Dagen efter spelar de i Stockholm.
- Det var ett tag sedan jag var med något av mina egna band i Sverige. Jo, det blir mest eget material. Men som du vet har jag ju varit involverad i låtskrivandet i de där tidigare banden, så vi kommer inte göra någon besviken beträffande låtval.
Jag såg dig med Sex Pistols i Brixton Academy hösten 2007. Jag hade kul, det såg det ut som ni också hade det. Hur kul är de här återföreningarna?
- Jamen, det är ganska roligt. Men framför allt för att det äntligen är fokus på låtarna. Nu med bra ljudanläggning och ett bra crew. Dessutom trivs vi ihop.
Du blev medlem i Faces vid återföreningen förra året - ditt favoritband som tonåring. Var det du som ringde upp eller blev du kallad?
- Jag är ju god vän med keyboardisten Ian McLagan, så när det kom på tal om att bandet skulle återuppstå var både han och jag överens om det bara fanns en för rollen som basist. Märkligt, egentligen, det var ju till deras låtar som jag lärde mig spela bas som 14-åring. Stort, faktiskt.