Bråket om Liza Marklunds succébok "Gömda" har engagerat bloggvärlden där många anser att bokens läsare är förda bakom ljuset. Etablerade medier anklagas för att hålla Liza Marklund bakom ryggen. Nu medger Jan Guillou att titeln kunde ha formulerats annorlunda: - Säger man "En sann historia" utan vidare kan många uppfatta den så. "Baserad på en sann historia", som man säger i Hollywood, hade varit lämpligare.
"Gömda" gavs ut 1999 av Piratförlaget. Förlaget ägs av Jan Guillou, Liza Marklund och förlagschefen Ann-Marie Skarp, som är sambo med Guillou. Jan Guillou säger att han uppfattat "Gömda" som en roman, och då har författaren en "större frihet i berättandet", menar han.
Vad har man för ansvar inför läsarna att de inte ska bli lurade?
Samma inställning
- Det första ansvaret är att om man skriver en verklighetsbaserad historia så ska man inte förtala någon, och man ska ändra på identiteter så att ingen känner sig utpekad. Och för det andra, inte göra om historien för mycket.
Ann-Marie Skarp har samma inställning.
Liza Marklund säger att det här är Mias sanning. Men många har nog trott att det var den "sanna" sanningen. Vad vill ni säga till dem som faktiskt känner sig lurade? - Jag utgår ifrån att de är intelligenta läsare som förstår att det är roman, som bygger på en verklighetsbakgrund, men att det faktiskt är en roman. Det är inte menat att vara en biografi, säger Ann-Marie Skarp.
Kommer ni ändra formuleringen "en sann historia"? - Vi har inget behov av att trycka om dem just nu, när det är dags så får vi tänka på det. Det tar vi ställning till då. Vi tittar alltid över böckerna innan vi trycker om dem, säger Ann-Marie Skarp.
Subjektiv sanning
Monica Antonson, författaren till boken "Mia - Sanningen om Gömda", hävdar i sin bok att Liza Marklunds storsäljande bok "Gömda" bygger på lögner. Liza Marklund har tidigare berättat i Expressen att hon förklarat att boken är en dokumentär roman - berättad ur offrets perspektiv.
- Monica Antonsson har granskat min roman under lupp som om det vore en journalistisk artikel, men jag har aldrig påstått att varenda detalj stämmer. Vi har till exempel medvetet förändrat Maria Erikssons bakgrund för att inte identifiera henne.
- Men berättelsens grundpelare stämmer. Det här är Maria Erikssons subjektiva bild av sanningen. Jag har inte kontrollerat allt hon sa, men jag kom aldrig någonsin på henne med en lögn, sa Liza Marklund i intervjun.