Ingen har väl undgått att uppmärksamma den senaste tidens hårda ordväxling mellan kända svenska författare.
Leif GW Perssons utfall mot deckarförfattaren och bästsäljaren Camilla Läckberg, där han jämför hennes böcker med noveller i barntidningen ”Min häst”:
– Hon skriver som Nicke Lilltroll pratar.

Gröna av avund

Eller deckardrottningen Mari Jungstedts utfall mot Leif GW Persson:
– När det går bra för oss kvinnor och tjejer så finns det alltid män som vill trycka ned oss.
Linda Skugge, Expressens kontroversiella krönikör, hoppade i går på både Björn Ranelid och Ernst Brunner:
– Att Brunner och Ranelid blir gröna av avund när det kommer fram unga och vackra deckardrottningar och dominerar hela boktopplistan förstår jag.
– Sorry, men det är inte så många som vill läsa så kallad Ranelidska (det vill säga mustigt språk fyllt av resta manslemmar och liderliga kvinnor...
Det var smockor som får fighten övergå i ännu en rond i en match som tycks bli maratonlång. Ernst Brunner säger till Expressen:
– Mina två senaste romaner har sålt en bit över 100 000 exemplar, dessutom har de översatts och sålts utomlands i ett imponerande antal. Jag säljer mer än någonsin, så varför skulle jag vara avundsjuk? Dessutom har jag ingenting med Jan Guillous påstående om att jag hotat sluta skriva att göra. Jag har aldrig uttalat mig om svenska deckardrottningar. Det är ett falsarium och konstruktion av Jan Guillou.
Men har du inte liknat deckardrottningarna vid ”skarvar som skitar ner”?
– Det var deckarförfattare i gemen. Där kan man undanta stora deckarförfattare som Leif GW Persson och Håkan Nesser eller Stieg Larsson. Den stora svansen som Läckberg representerar är inte mycket att ha. Men jag har aldrig uttryckt mig negativt om kvinnor i något sammanhang, jag har ett gott förhållande till kvinnor, säger Brunner.
Linda Skugge säger:
– Jag vill se bevis på att Ernst Brunner sålt så mycket som han säger. Jag har inte sett honom ligga på topplistorna och dominera. Därför undrar jag vad dom (Brunner och Ranelid) håller på med. 100 000 exemplar är mycket, men det är lite jämfört med vad Camilla Läckberg säljer.
– Man kan inte vara så dum i huvudet att man släpper allt och tror att man kan leva som författare. Då får man göra något annat.

Rasande på Lundgren

Björn Ranelid blev rasande när Maja Lundgren förra året publicerade utdrag ur sin kommande bok ”Myggor och tigrar”. Där anklagade hon Ranelid för att demonstrera sin manliga makt genom att terrorisera henne med pras om kiss under en middag på Bokens dag.
Björn Ranelid lär inte bli gladare när boken kommer ut nästa vecka. Där kommer mera.
– Hon förlöjligar en rad män i kulturetablissemanget för att de är pompösa, säger Expressens kulturjournalist Nils Schwartz, som läst Maja Lundgrens bok.
Ranelid säger:
– Vad Linda Skugge skriver vill jag inte kommentera, det har jag lovat mina barn och min fru. Jag vet inte vem hon är och jag har andligen aldrig träffat henne.
– Men jag ska erkänna: jag är en lärjunge och jag håller fortfarande på att lära mig att skriva böcker, en dag kanske jag kan det till fullo.

Har stuckit ut

Nina Jansdotter, beteendevetare och coach i näringslivet, har från sidan studerat rallarslagsmålet i författarvärlden.
– Camilla Läckberg har varit en förebild för många unga tjejer som vill skriva.
– Hon har stuckit ut och inte hymlat om att hon inte får Nobelpriset; hon gör sin grej. Jag kallar det för framgångsfobi; om man sticker ut hakan och är duktig får man räkna med påhopp. Det är vanligare att kvinnor tycker att det är jobbigt. Det är därför som många kvinnor inte vill bli chefer, säger Nina Jansdotter.