I am legend

I ett postapokalyptiskt New York vandrar en ensam människa omkring bland hjortar, lejon och övergivna bilar om dagarna. Nätterna tillbringar han gömd i badkaret bakom stålförsedda dörrar och fönster – de andra överlevande efter det virus som utplånat mänskligheten har nämligen förvandlats till hungriga zombier.
Will Smith bär hela filmen på sina axlar som den ensamma forskaren Robert Neville som försöker hitta botemedlet på zombie-smittan.
Och som han bär. Känsligt, fint, våldsamt, engagerat, tokigt, roligt, läskigt och smart.
Men det blir lite enahanda att bara möta dator-zombierna så tankarna vandrar till både ”28 dagar senare”, ”Signs”, ”Cast away” och tidigare filmatiseringar av  Robert Mathesons romaner (”Last man on earth” från 1964 och ”Omega man” från 1971).
När det sedan är dags för final tar den slut lite abrupt och irriterande kvasivetenskapligt. Men musikvideoregissören Lawrence, som också gjorde misslyckade ”Constantine”, gör så maffiga iscensättningar i början att det är okej ändå.