Hon vann en Guldbagge redan med sin examensfilm "Skrapsår".
Nu har Gabriela Pichler tagit hem publikpriset på Venedigs filmfestival med långfilmsdebuten "Äta sova dö" - där hon använder sig av amatörskådisar från den skånska landsbygden.
- Jag vill förändra världen, säger hon.
Det finns inga vajande rapsfält eller skånskt gemyt i Gabriela Pichlers, 32, långfilmsdebut om en liten ort i Skåne. I "Äta sova dö" skildras livet som det kan bli när det stora företaget i ett samhälle varslar och invånarna förlorar jobbet. Främst ligger fokus på den unga Raša som får börja gå till arbetsförmedlingen. Filmen handlar om de som inte vill flytta till storstaden.
En av de största utmaningarna var att hitta huvudrollsinnehavaren som skulle vara en tjej i 20-årsåldern med ex-jugoslavisk bakgrund, som pratar skånska. Filmteamet jobbade i tio månader innan de hittade 22-åriga Nermina Lukac, en fritidsledare utan några direkta skådespelarerfarenheter som bodde i skånska Nyvång.
"Det var så overkligt"
- Det var en gammal kompis till mig som hade sagt att jag passade bra in på beskrivningen. Det var så overkligt när jag fick rollen, säger Nermina Lukac.
Gabriela Pichler menar att man som filmare har stor makt hur man väljer att framställa människor.
- Målet är först och främst att visa att den här bilden av Sverige också finns. Jag upplever att den sällan skildras på film, säger Gabriela Pichler, som med sin långfilmsdebut har siktet inställt på något större än bara en film.
- Det är naivt, men jag vill förändra världen. I "Äta sova dö" lyfts debatten om det finns klasser i Sverige. För min del är det viktigt att berätta om de här människorna för det är därifrån både jag och Nermina kommer. Allt är inte okej i det här landet just nu, säger hon.
Manuset till "Äta sova dö" började Gabriela Pichler skriva redan 2009, men det var inte helt lätt att få finansiering.
- Särskilt inte när man vill vända på hur man gör film. Då kan det vara en chansning för finansiärer att hoppa på. Men vi har haft många som har trott på oss och det beror nog på att det har varit en originell idé, säger hon.
Filmen är ren fiktion
Gabriela Pichler är uppvuxen i skånska Örkelljunga med en mamma från exjugoslavien och en österrikisk pappa. Men hon poängterar att filmen är ren fiktion.
- Däremot är situationerna, karaktärerna och vissa scener i hög grad inspirerade av mitt liv. Läkarbesöket i filmen har jag gjort med min mamma, då läkarna har vänt sig till mig och pratat lite över hennes huvud, trots att hon förstår svenska, säger hon och fortsätter:
- Jag behövde få utlopp för det.
