De är bröder i vått och torrt. Alltid ställer de upp för varandra, hjälps åt. När McGregor raggat upp en snygg tjej lånar han en lyxbil hos Farrell som jobbar på en verkstad. När pengarna håller på att ta slut fixar Farrell mer vid spelbordet. De har många bekymmer, men få riktiga problem.
Och kniper det så finns alltid morbror Howard.
Morbror Howard lämnade den engelska jobbarmiljön, pluggade och blev läkare. Nu bor han i Kalifornien, har plastikkirurgiska kliniker runtom i världen och är rik som ett troll.
När det går åt skogen för pojkarna
– som det gör för spelare – ber de om hjälp. Då visar det sig att morbror Howard också behöver ett handtag.

Den som är satt i skuld är inte fri, och den som ger en tjänst har rätt att kräva en gentjänst.
Howards krav är visserligen orimligt – men behovet av pengar desperat.
Häromåret gjorde Woody Allen ”Match point”. En filosofisk thriller om hur slumpen styr våra liv, en amoralisk moralitet med stark genomslagskraft – en lysande film. ”Cassandra’s dream” är besläktad.
Här är moralen tydligare – småningom rena ödesdramat – och resonemanget
i och för sig övertygande. Kan hyggliga pojkar drivas att göra vad som helst? Förmodligen. Kan morbror Howard verkligen vara en skurk? Säkert.
Men trots de goda skådespelarna och Allens storartade berättarförmåga blir det mer resonemang än gripande mänskliga öden.