Inför vårt möte har Molly Sandéns, 20, management låtit hälsa att det enda hon kräver till vår picknick är jordgubbar - i massor.
Stockholm och Djurgården badar i sol, gräset under oss badar i gåslort. En inva- sionsarmé kanadagäss patrullerar styvnackat gräsmattan och kastar knivkastarblickar mot oss.
Förutom jordgubbar innefattar vår picknickkorg cider, några wienerbröd och ett kubbspel.
Här, i grönskan på Djurgården, tillbringar Molly många sommardagar när hon väl är ledig. Sedan en tid tillbaka bor hon bara ett stenkast härifrån, på Östermalm i Stockholm.
Du bad, nej, du krävde att jag skulle ha med mig jordgubbar?
– Krävde och krävde... jag tycker att en sommardag borde innefatta jordgubbar, det gör i alla fall de flesta av mina sommar- dagar. Jag äter jordgubbar till frukost, lunch och middag om jag får.
Världsstjärnor som Madonna och Rihanna är kända för sina fordrande kravlistor. Vad har du i din?
– Jag vill ha vatten, te, honung, hand- dukar, grejer som man behöver för att kunna genomföra giget. Och Keso vill jag alltid ha. Inte några speciella kräftor eller någon romsort eller sånt. Jag har funderat på att lägga till något galet bara för skoj skull, men jag är inte riktigt den personen.
Operasångaren Luciano Pavarotti krävde någon sorts förgylld säng när han var här på besök för några år sedan. Sådant är inget för dig?
– Nej, det tycker jag bara är töntigt, det är bara för att testa folk. Bara för att jävlas. Fast det är klart - ibland kan det finnas konstiga saker man behöver. Säg att jag skulle behöva ett par trosor på något ställe för att jag bestämt mig för att kasta ut dem i publiken, nej, jag bara skojade, det har inte hänt. Men det kan uppstå märkliga situationer när man är ute och spelar.
Var satt du när du skrev succélåten "Why am I crying"?
– I Los Angeles, på en terrass på baksidan av en studio, i februari förra året. Vi hade jobbat hela dagen. Det var mitt i natten och vi blev sentimentala, började prata känslor. Så sa jag: "I don't miss your dirty clothes on the floor". Och en av tjejerna sa: "Vänta, det där är en sång". Vi sprang in till pianot och jag fortsatte. Hela låten kom på tjugo minuter. Det var mer en monolog jag höll.
Varför kom alla orden just då?
– Jag var i en situation då där jag kände allt det där. Det är många som dragit slutsatsen att den bara handlar om Eric, vilket är fel. Lyssnar man på texten så handlar den om att klara sig själv men ändå gråta, var ledsen. Det är mot- sägelsefullt. Jag hade blivit sviken av folk som jag jobbade med, jag var ung och det var jobbigt.
På vilket sätt blev du sviken?
– De, folk jag jobbade med, gick bakom ryggen på mig. Jag fick fel mejl. Grejer som inte skulle ha kommit fram till mig kom fram på ett jävligt oschysst sätt. Om min person och min musik. Och lögner om alla möjliga saker. Det var tufft att inse att alla runtomkring mig spelade ett spel.
Om de som ska stötta dig musikaliskt inte tror på dig - hur orkar man som artist då fortsätta?
– Det var ju det som var grejen. Det var folk som jobbade med mig. Det var svårt att komma till möten sen. För mig är musiken personlig, därför tog jag det personligt.
Hur gick du vidare?
– Alla som svek mig gjorde jag mig av med. Det var svårt, för det var ganska många. Även vänner som gick bakom ryggen på mig. Uppbrottet från Eric gjorde att jag öppnade ögonen på riktigt. Jag hade känt grejerna länge, men jag är ganska godtrogen.
Och Eric var en av dem?
– Jag säger så här: smutskläderna var på riktigt, sen får du tolka resten som du vill.
Du har turnerat sedan du var 13 - har du någonsin haft ett riktigt sommarlov?
– Ja, förra året. Jag tröttnade snabbt och fick ångest. Jag satt i lägenheten och tänkte: "vad fan, jag är trött på det här". Jag passade på att ta körkort i stället. Det är skitmysigt att ha picknick, några timmar. Inte i tre veckor. En av de platser jag kan koppla av på är Öland. Min släkt har några hus där. Då kan jag sitta på en sten och bara titta ut över havet. Fan, nu låter jag så helylle igen.
Inte alls. Ulf Lundell gör samma sak, fast i Skåne.
– Jamen dåså. Då är det jag och Uffe då.
Hur är det egentligen, turnélivet?
– Man blir som en familj, eftersom man upplever mycket tillsammans. Det blir långa resor i buss. Ombord blir det tävlingar, någon spårar alltid, häromdagen hade vi en mums mums-tävling i bussen. Det var mums mums överallt. Det är väldigt skönt att inte vara själv, jag avskyr att vara själv.
– Jag gillar att inte veta vad som ska hända. Jag avskyr fasta rutiner. Schemat får gärna vara tajt. Häromdagen skulle jag på intervju i radio, när jag kom dit hade alla glömt bort att jag skulle komma, det var ingen där. De ringde in någon som kom på skateboard och så körde vi. Jag gillar sånt. Det går inte att planera allt.
När tar du semester?
– I höst, mellan sommarturnén och julturnén. Jag vill till New York, och sedan vidare någonstans där det är varmt.
Det blir ingen charterresa i sommar alltså?
– Nej, men jag var i Magaluf, på Mallorca, med tre tjejkompisar för två år sedan. Det var jättekul.
Stod ni på bardiskar?
– Inga kommentarer. Eller, jo, det gjorde vi nog. Det är ju fest hela nätterna på de där ställena. Och förra sommaren var jag, mina systrar och några vänner på Ibiza och såg Swedish House Mafia.
Hur var det?
– Vi kom dit på kvällen och trodde att de skulle börja spela vid två, men de började spela klockan fem. Det var helt vilt. När de slutade spela vid sex på morgonen gick vi till Burger King tills det kom några killar och började kasta pommes frites på oss. Till sist somnade vi på en parkbänk och struntade i efterfesten vi var bjudna på.
Varför såg ni Swedish House Mafia?
– Genom musikvänner är jag bekant med Sebastian Ingrosso, så han skrev upp oss på nattklubben Pacha, där de spelade.
Det är din första singelsommar - hur fungerar det?
– Det går jättebra. Men jag har inte tänkt så mycket på det. Jag har verkligen gått in för musiken. Det är vännerna, familjen och musiken som upptar all min tid. Men det är klart att det blivit någon sommarflört. Men jag är singel. Däremot har jag träffat någon som jag fortfarande träffar. Fast jag är inte redo för ett förhållande, jag är ju inte kär.
Det talades mycket om ditt festande i våras, du var ute på krogen en hel del, hur blir det nu i sommar?
– Ja, det var lagom vilt. Men nu har jag jobbat så mycket att jag inte orkar. Det går inte att dricka alkohol innan man ska giga. Sen tar jag en öl efter giget. Har jag inget jobb dagen efter och man är på något bra ställe så går man ut och gör något. Sätter sig på en bar eller klubb.
Stör du dig, precis som jag, på att varenda uteservering ställer ut en olycka till dj redan vid 19-tiden på kvällen som förstör stämningen för folk?
– Jo, det är jävligt hög musik. Det är det tråkigaste med att gå ut, den höga ljud- nivån när man försöker prata och umgås. Men jag är ju redan halvt döv.
Vad gör du ute på krogen - är du tjejen som drar in en mäklarbricka eller står du på dansgolvet?
– Det är olika. Är man ett gäng tar vi ett bord och sitter tillsammans med vårt sällskap.
Har du sprutat champagne som tuffingarna i Båstad?
– Det har jag gjort. Fast mest på Melodifestivalens efterfester.
