Att försöka stämma träff med Anders Bagge påminner om att korsa Atlanten i en träeka - utan åror.

Första gången jag försökte befann vi oss fortfarande i 2010. Först nu, nästan två år senare, står jag slutligen framför 44-åringens jättelika komplex ute på Ekerö.

- Jag får höra av alla att det är svårare att få tag i mig än i presidenten. Jag får väl hundra samtal om dagen, kanske hundra mejl och däremellan vill jag gärna skriva lite musik också, säger han och ler.

Fullt upp

Ibland ser det nästan ut som om Anders håller på att spricka. Han vill berätta så mycket på en och samma gång och tvingas då och då stanna upp i tystnad för att samla tankarna.

Han talar om drömprojektet Dreamhill music academy, om Volkswagen-bubblan han designar med sin bror, om artistbolaget SLG, om sin medverkan i "Körslaget", om resorna med Childhood-stiftelsen, om...

Här börjar jag förstå varför Anders tvingats göra drastiska förändringar i sitt liv på sistone.

I april insåg han nämligen själv att situation blivit ohållbar. Anders hade ett finger med i precis allt som pågick i hans växande musikimperium och till slut gav både kropp och knopp upp.

- Jag orkade inte längre. Det gick för långt. Jag var tvungen att skaffa människor omkring mig som jag kan lita på. Som kan fatta beslut utan att jag behöver vara medveten om dem, säger han.

Omstruktureringen har inneburit ett sammansvetsat team på sju personer - alla med sin spetskompetens som hjälper Bagge i det dagliga arbetet.

Nu har Anders plötsligt tid för det som han brinner för allra mest - att skriva musik. Något som inte har varit en självklarhet de senaste åren.

- Häromdagen satt jag uppe till sex på morgonen. Jag kände mig precis som när jag var 25. Den kicken är obeskrivlig, säger han.

- Då går jag in i en bubbla och det är skönt att veta att allt sköter sig själv.

Pratar varje dag

Anders har dock tvingats betala ett högt pris på vägen.

För bara några månader sedan hördes nyfikna barnfötter eka i den jättelika villan. Ute på gräsmattan står studsmattan fortfarande kvar och nere vid sjöboden ligger spadar och hinkar slängda längs strandbrynet. Detaljer som skvallrar om ett liv bortom musiken.

Barnen bor nu i stan efter att Anders och hustrun Sarah lämnat in sin andra skilsmässoansökan i slutet av juli.

- Men vi är inte osams. Vi kände båda två att nu är det så här. Vi pratar varje dag, säger han.

För Anders var det första gången som han levde i en relation med barn. Och efter tre och ett halvt år har han kommit alla tre väldigt nära.

Vill ha kontakt

Så hoppas han att det ska fortsätta vara.

- Jag vill alltid ha kvar dem i mitt liv. That's it.

Påverkade dina övriga projekt äktenskapet?

- Det är klart att det påverkar. Att man blir ofokuserad i sin kärlek. I en sådan kaotisk värld som jag lever i så har jag inte riktigt kontakt med mina känslor.

Finns det någon plan på förändring?

- Ja, jag håller ju på att bygga om delar av mitt liv och det kommer påverka resten av mitt liv också.

Finns det någon chans till återförening?

- Det vet man aldrig. Det är väl det som är så spännande med livet, man vet inte vad som väntar runt hörnet.