Låt för låt:
1.    Born in the USA – kanonader av Max Weinberg, sologitarr av Springsteen. Glödhett.

2.    Radio nowhere – normalt sett startlåt. Fullfart.

3.    Out in the streets – stabil start. Publiken gör vågrörelser med armarna. Arenan kokar. Bruce går ut mot publiken på en landgång nära kravallstaketen. Han ropar ”Göteborg!” på svenska. Clarence Clemons mullrar med sin djupa basröst i en körinsats. Publiken jublar.

4.    Första låtönskningen, som han hämtar utifrån en lapp i publiken. Men först spelar bandet ”Two hearts”. Stämsång, axel mot axel med Little Steven. Stämningen är på topp – efter fyra låtar! På scen och i publiken. Avslutning med ”It takes two” –  Marvin Gayes och Kim Westons duett från 1966.

5.    Promised land. Clarence Clemons får publikens jubel för sitt saxsolo och hyllningshälsningar. Bruce skakar hand med publiken. Spelar munspel med hela kroppen och tar emot publiken jubel med utsträckta armar. Publiken sträcker upp skyltar med hopp om att få höra sin favoritlåt.

6.    ”Can you feel the spirit now”, ylar Springsteen i kapp med Little Stevens gitarr, Publiken hänger på. Sedan startar bandet med ”Spirit in the night” samtidigt som Bruce hänger på mickstativet och går ner i brygga. Lite lugnar tempo. Bruce går ner i brygga framför publiken, skrevar och ligger där samtidigt som sången klingar ut. Nu plockar han fram önskemålen. ”Det här är till min vän utanför hotellet.”

7.    Be true. Stillsam, Nästa en tryckare om det inte vore för trycket från scen, som eskalerar till en vild omfamning med Clarence Clemonce smärtsamt ömma saxofon klingande ut i finalen.

8.     ”Jag ser önskemål där ute” – Springsteen ler och går mot publiken. Han samlar in stora skyltar med låtnamn och vädjan. ”En av fjärde juli-specialerna, den här är för Danny”  så ”4th of July Asbury Park, (Sandy)”. En ömsint version där Roy Bittan tagit avlidne Danny Federices roll på dragspelet. ”Happy fourth”, lyckönskar Bruce publiken.

9.    ”Sweden let me hear you”, uppmanar Bruce och han får respons för att dra igång ”Atlantic city”. Mandolinspel från Little Steven, klippspelsrock från Max Weinberg, mullrande bas från Garry Tallant. Den akustiska låten från ”Nebraska” dundrar som åska under ett irländskt bröllop.

10.     Prove it all night. Direkt på. Utan snack, med Roy Bittans Omissigenkännliga ackord på flygeln, som så småningom följs av Clarence Clemons muskelsax och ett vildsint gitarrsolo av Springsteen, som river och sliter. Publiken är i extas. Gitarrduell med Little Steven till ett väldigt crescendo.

11.    ”Darlington County”. Ofta spelad på turnén, publiken är igång med handklapp till countryrocken. Bruce går ut till publiken och uppmanar till allsång. Soozie Tyrell försöker göra sin fiol hörd. Little Steven gör Bruce sällskap på catwalken. Bruce kramar om sin sidekick mot kameran med ryggen mot publiken.

12.    ”Because the night” – låten som Springsteen gav till Pattie Smith på 70-talet lugnar ner tempot, som varit högt. Men vid refrängen kokar grytan igen. Roy Bittan spelar som extas på sin flygel. Soozie Tyrell körar snyggt. Rasande snyggt gitarrsolo av Nils Lofgren.

    13.    ”Cadillac ranch” – sällan spelad under turnén och nu är det full fart på festen. Handklapp, allsång och tjohej då bandet pausar i låten.

14.    ”Den här sången heter ’Living in the future’ men handlar om vad som händer just nu”, säger Bruce Springsteen och håller ett allvarstal, ställer undan gitarren, greppar mikrofonen, vandrar över scenen, hälsar på publiken. Orgelsolo från Charles Giordano, som tas över av Clarence Clemons sax efter refrängen, sedan tjalalla-kör med publiken.

15.    ”Är ni redo för en riktig fest?”, undrar Springsteen och vrålar ”Sometimes I feel so sad and lonely – so I need some help. Are you ready?”, vädjar han innan han leder igång ”Mary’s place”. En publikfavorit från den här sidan 2000-talet. Han tar ner låten, ökar den, flörtar med en kvinna i publiken, Ullevi är galet, publiken ylar i förtjusning. Ett våldsamt euforiskt slut tar låten mot himlen och exploderar.

16.    Bruce Springsteen greppar sin vita Fender Telecaster, vrålar wow och låter publikvrålet klinga ut innan han presenterar nästa 4:e-julispecial: ”Independence day”. Nu är tempot definitivt lugnt, ljudet slår mot arenans väggar samtidigt som balladen famnar publiken ömt. Nils Lofgren på känslig steel guitar. Skymningen kommer sakta över Ullevi till oerhört vackert ackompanjemang.

17.    ”This hard land”.  ”Den här får vi många önskemål på, men har inte spelat på länge. Är ni redo gentleman”, säger Springsteen som fått en akustisk gitarr och munspelsställ. Han börjar ensam innan bandet faller in i tempot. Roy Bittan briljerar i ett solo på sin flygel, som följs av Charles Giordano på orgel och Soozie Tyrells fiol.

18.    ”Rising” – konserten närmar sig sitt ordinarie slut. Bruce Springsteen har spelat nästan i två timmar i ett infernaliskt tempo. Låten pumpar på mäktigt och publiken hänger på. Nu börjar ljussättningen på scen få betydelse, där bakgrundskärmen klingar mot skymningen över Ullevi.

19.    ”Last to die” fortsätter utan paus. E Street Band pumpar på, Springsteen sliter, tyrkcet är högt. Publiken är tagen, men inte bandet. Nu är det slut på önskemålen, de siktar mot extranumren som är inom räckhåll.

20.    ”Long walk home” –  Bandet överröstar all eventuell insats från publiken och kör med full kraft och styrka ända in i kaklet. Till slut tar Springsteen ner bandet och släpper fram publiken samtidigt som han själv dominerar tillsammans med Little Steven som fyller i.

21.    ”Badlands” – en kraftfull final med paradnumret från ”Darkness of the edge of town”. Publiken vaknar plötsligt vaknar till liv, nävar knyts i luften och jämnfota hopp sprids över arenan. Solnedgången glöder utanför Ullevi och det glöder på scen. Ja, hela arenan brinner när Bruce sliter av ett vildsint solo bredvid sin vän Clarence Clemons, som tar över solorollen innan publiken plockar fram stora körsången för att stödja Bruces och Little Stevens duett. Max Weinberg avslutar med ett åskdon tillsammans med Springsteen som inte vill lägga av utan fortsätter driva på bandet till en ny vända. Publiken jublar. Galet.

Slut. Men publiken jublar och fortsätter på ”Badlands. Bruce Springsteen kommer in efter kort inklappning, tackar publiken och fortsätter med:

22.    ”Hungry heart” – publiken chockjublar, börjar sjunga efter introt. Allsångskungen Bruce ler och dirigerar innan han låter bandet ta över. Bruce går ut på catwalken, går nära publiken och ler med hela ansiktet. Det är julafton för Springsteens fans. En liten knatte får sjunga i Bruces mikrofon. Charles Giordano bländar med orgelsolo. Publiken går bananas.

23.    ”Seven night to rock” – Bruce vilar inte på hanen utan piskar igång direkt med klassisk rock’n’roll i sin tappning. Publiken på hedersläktaren står upp och twistar. Det är party i salongerna och på golvet.

24.    ”Born to run” fortsätter hålla tempot. Ingen är still på Ullevi. Det är handklapp ända ut i pylonerna. Bländande rockromantik med Bruce Springsteens genombrottslåt från 1975. Publiken står på tårna. E Street Band med. Clarence Clemons låter som 25 och inte som 66 år. Bruce går ut till publiken, de sliter i hans ben, drar i gitarren, allt är kaos innan han återvänder till sången. Publiken håller på med hela havet stormar.

25.    Bruce plockar upp en skylt från publiken med där det står ”Rosalita” och får igång bandet med den låten. Little Steven och Bruce samsas om mikrofonen, tempot höjs, intensiteten ökar än mer. Snart lyfter Ullevi mot rymden. Hela bandet framme vid scenkanten, förutom keyboardisterna och Max Weinberg. Clarence Clemons. Ett exalterat slut som fortsätter med:

26.    ”Dancing in the dark” och oj vad det dansas och klappas i händerna. Vi är uppe i två timmar och 40 minuter nu. Wow, liksom! Hela Ullevi är upplyst. Inte läge före något snuskigt, trots att låten inbjuder till det. Sommarnatten är vild och öm. Springsteen regerar med sitt E Street Band som är på ett lysande humör. Det är bara att konstatera: Bruce+Ullevi=sant!

27.    På svenska säger han ”Jag älskar er! Vi älskar er” innan han drar igång jiggen ”American land” – finallåt nummer ett under turnén. Ljuset på Ullevi dämpas till mörker, Soozie Tyrell excellerar på sin fiol. Både Roy Bittan och Charles Giordano spelar dragspel. Allsångtexten rullar på bakgrundskärmen. Bruce Springsteen presenterar bandet som ett rytande och ropar ”Sweden! Sweden!”. Bandet går ut på catwallken och tar emot publiken ovationer samtidigt som de fortsätter på ”American land”. Little Steven och Bruce tar emot jublet efter låtens slut – med armarna om varandra. Publiken ylar tillbaka. Bruce svarar ”We’ll be back tomorrow”.