Eva Rydberg, 69, är friluftsteaterns okrönta drottning.
I ur och skur spelar hon på Fredriksdal i Helsingborg.
Men varje kväll brottas hon med tvångsmässiga tankar inför mötet med publiken.
- Jag är så rädd för att jag ska tappa bort replikerna så jag tvingar mig att läsa igenom dem innan jag går upp på scen, berättar stjärnan.
Just nu spelar Eva Rydberg, Björn Kjellman och Marianne Mörck "Arsenik och gamla spetsar" för fulla muggar utomhus i Helsingborg.
Eva har pluggat repliker hela våren och vet att de sitter. Ändå är hon osäker på den egna förmågan att minnas dem.
- Rent tvångsmässigt läser jag dem varje dag innan jag går upp på scen, säger hon och tillägger:
- Det är så dumt. Det tar ju en halvtimme. Av mitt liv. Varje dag.
Hon har dessutom fullt upp med att blidka vädergudarna.
- Vi har haft mest uppehåll. Knack, knack ta i trä. Jag vågar inte ens fundera vad det kan bero på. En enda föreställning höll på att regna bort. Då fick vi några "sura" mail. Men även den gången hörde folk av sig och var rara och tacksamma.
Så även nu - mitt i säsongen - så känner du alltså för att fortsätta nästa år?
- Ja! Fortsätta här i evigheter! Nästan som om jag kan bli hur gammal som helst.
Men hur håller du dig så där ung, år efter år?
- Jag är rädd för att stelna till nu när jag blivit äldre. Jag är en gammal dansös och kroppen skriker efter att få träna. Jag måste hålla i gång. Men jag undrar hur Nisse (Poppe) gjorde. Gissar att han inte tränade särskilt mycket. Han orkade ändå. Hade väl en annan slags energi.
Du får mycket uppskattning - och priser (i år Karamelodiktstipendiet och Lisebergsapplåden).
- Jag blir så glad. Kunde inte drömma om denna uppskattning. Men det är oerhört nervöst att hålla tal. Du förstår, jag är blyg. Och det där är förfärligt jobbigt.
Men scenen är ju ditt andra hem...
- Jag är aldrig nervös inför en föreställning men där är det inövade repliker. Här ska jag tala fritt och det ger mig rampfeber.
Vad längtar du efter att göra i f ramtiden?
- Jag skulle vilja filma. Det var på gång att jag skulle få huvudrollen i en stor kriminalfilm. Men som vanligt föll det på att filmer spelas in på sommaren. När jag alltså är upptagen på Fredriksdal. Men film skulle vara roligt.
Fredriksdal släpper du inte?
- Nej det är viktigast.
Tackar du nej till annat också?
- Ja till "Lotta på Liseberg" trots att jag kunde. Jag måste vara rädd om mig själv. Jag har även tackat nej till "Let's dance" och "Stjärnorna på slottet". Jag blir alltid lika smickrad när de ringer.
Du omger dig i "jobbet" med din familj.
- Vi har alltid gjort så här. Det är snarare tråkigt när inte barnen är med. Även om de själva kanske inte alltid håller med om det. Vi har en tradition att varje fredag - innan föreställningen - gå ut och äta tillsammans i familjen så vi kan prata ut om olika saker. För även om vi ses under själva föreställningarna blir det mer att vi säger hej och så då och inte så mycket samtal.
Prata ut om vad?
- Privata saker. Olika bekymmer och hur vi kan hjälpas åt. I år jobbar ju Birgittas man, Robert, som webbreporter hos Måns Zelmerlöw på Skansen. Så det är ett evigt pusslande med barnvakter.
