Peter Magnusson är inte Hugh Grant, men han är kanske det närmaste en småfumlig och otursförföljd romkom-stjärna vi kan frambringa just nu. Här spelar han jobbcoachen Sven vars uppgift är att peppa och inspirera människor att vilja återvända till sina arbetsplatser, att tro på en ny chef, en ny arbetsuppgift.

Sven trampar vatten, flirtar utan framgång och drar till slut till Thailand - bort från uttråkade arbetsföra och arbetsskygga? deltidssjukskrivna. Där möter han en alternativ norska och en påstridig bartender som erbjuder allehanda aktiviteter med livet som insats. Solen lyser och allt kunde bli hur soft som helst...

"En gång i Phuket" tar på många sätt vid där "Sommaren med Göran" slutar, eller snarare, filmen är en variant av den förra, förlagd i Thailand.
Sven är som Göran - han kan inte säga nej, blir överkörd och gör bort sig, är föremål för missförstånd och lyckas hamna i situationer han helst avstått. Så värst charmerande är han inte heller men det stoppar honom inte från att fånga både åskådarens och drömtjejens intresse.

Men det är förutsägbart som bara den och känslan av upprepning förtar en del av underhållningen - vi har sett samma historia förut, om samma typ av snubbe fast här är det inte midsommarfirande som är fonden utan en Thailandssemester med välkända ingredienser som dyk, elefantritt och bungalow-liv. Och tyvärr följde inte de mer tredimensionell karaktärerna med från förra filmen. I stället är det några typer utan vidare substans som befolkar stranden i Phuket.
Udden från "Sommaren med Göran" finns inte här och det är synd, men bitvis ganska kul ändå.


SÅ BRA ÄR SKÅDESPELARNA:

Peter Magnusson

Han borde kanske hålla sig till kungliga imitationer men övertygar till slut om att han är Sven och inte Peter.

Susanne Thorson

Lyckas med små medel övertyga som både uttråkad förlagsredaktör och ny-förälskad semesterfirare.

Jenny Skavlan

Spelar sökaren Gitte som tar yoga och tarmsköljning på största allvar. Underhållande och befriande avslappnad.

David Hellenius

Kul, tuff och oberäknelig figur, mycket tack vare Hellenius känsla för överdrifter inom rimliga gränser.