Det luktar nysnidat trä långt ut på gatan.
Mannen vi har lärt känna som "E-type" har samlat håret i en tofs och står med en elektrisk borr i handen, på den turisttätaste kullerstensgatan i Gamla Stan.
Han ska bara skruva fast en sista bräda i skyltfönstret.
Tummen sitter inte mitt i handen, det märks, skruven glider i så fint så, men eftersom det är E-type vi pratar om väljer han att stänga fönstret med - en liten spark.
Hela rutan spricker.
- Det är INTE SANT! skriker Martin Eriksson, 46, genom hopbitna tänder.
- Hur länge har den suttit där? Hundra år? Den har klarat ett par världskrig och fylleslag varje helg, jag hinner inte ens flytta in.
Själv tänker jag att Aifur ("Den alltid våldsamma") kanske inte är så dumt namn på en vikingarestaurang i Martin Erikssons regi ändå.

"Är inget infall"

Sångaren guidar runt i lokalen som ska ha varit drottning Kristinas vin­källare från början.
- Jag har varit med och snickrat och snidat varenda bräda, men så har jag varit träslöjdsmajje också.
- Jag har drömt om egen krog i nästan 20 år. Det är inget infall.

Inget PR-genialiskt sammanträffande heller även om man kunde tro det. Öppna krog samma vecka som tv-­ succén "Så mycket bättre" har ny­­premiär, där E-type är med tillsammans med Tomas Ledin, Eva Dahlgren, Timbuktu, Lena Philipsson, Laleh och Mikael Wiehe.
- Jag köpte två dagar innan de ringde från TV4, förklarar han.
- Jag tittar inte så mycket på tv, men "Så mycket bättre" gillade jag. Det är kramkalas, Gotland och fritt för tolkningar. Jag har inte alls brytt mig om vad de andra eventuellt skulle tycka om mina versioner av deras låtar, Wiehe var inte överförtjust i min tolkning till en början... men han är underbar, jag älskar Wiehe.
Vilka av de andra kände du?
- Eva Dahlgren och jag hälsar alltid och Jason (Timbuktu) och jag har samma manager, annars ingen.
- Men jag tror inte att det går att sparka liv i E-type igen med det här programmet, fan jag är 46 år.
Jag trodde det var därför folk var med.
- Ja, en del kanske, men inte jag.
- Jag tycker att bilden av Martin Eriksson de senaste tio åren har varit jävligt skev. Det har varit så mycket arg och rasar. Jag såg det som en chans att få visa en äkta bild av mig, säger pyrokungen och före­kommer följdfrågan.
- Jag är en helt vanlig jävla galning som älskar att åka raggarbil, äta falukorv och hänga med mina polare.Sen snöar jag in på saker, som typ mitt vikingaintresse.
Vilket är rätt naturligt.

När liten Martin sattes med hink i sandlådan, var det för att gräva fram ett smycke från bronsåldern, typ.
Mamma var historielärare och arkeolog och pappa heter Bo G Eriksson och var programledare för "Vetenskapens värld" i tusen år.
Hade din far önskat att du hade gått mer i hans fotspår i stället för att bränna upp scener?
- Nej, han hade band själv, Bo G Eriksson jazzband, så jag tror snarare att jag har levt ut hans dröm.
- Och för mig har det här varit drömmen.
Han säger har varit.
Ända sen genombrottet med "Set the world on fire" 1994, har Eriksson gillat att vara E-type med pyroteknik, nit­bälten och allt vad det inneburit.
Men i våras fick han en tankeställare.
- Jag släppte en singel i februari, och har fortfarande inte hört den en enda gång på radion. Efter fyra veckor insåg jag att "Fan, det är slut. Tack och hejdå".
- Jag har haft singeletta varje gång och Max Martin sa att detta var min bästa låt på många år. Så jag blev lite deppad. I samma veva gick jag förbi en busslast med skolbarn, 28 femton­åringar - och ingen ropade "E-type".

"Ett dygn att tänka"

- Det har inte hänt på 18 år, de har alltid dragit i håret och bett mig sjunga.
Han berättar att han gick hem och letade restauranglokal på Blocket.
- Jag sålde mitt sommarställe, köpte det här och tänke att nu ska jag åldras på den här krogen, laga mat till vänner och visa vårt historiska kulturarv för turister...
Så ringde "Så mycket bättre?
- Ja. "Tjena vill du vara med?" Vad fan! Jag hade precis avsagt mig kändisskapet. Jag behövde ett dygn att tänka. Inte för att jag var rädd för att sjunga i tv, men för att jag hade bestämt mig för att bli anonym.
- Jag hade sett fram emot att gå ut, lite för blek med kulmage och hämta posten, säger E-type, men betonar att han absolut inte är bitter.
Så här i efterhand blev Gotlandsresan en vändning.
- En kväll när vi var lediga och hade druckit några bira, satt jag och pratade med Tomas Ledin. Jag var ledsen för att min singel inte funkade och sa att jag skulle sälja syntarna. Men vi hade ett jättebra snack.

"Det största geniet"

- Tomas sa: "Gör en till platta, bara för dig själv". Så jag bestämde mig, i vår när jag har skruvat klart här, ska jag gå in i studion och göra en riktig jävla "E-Type-skiva".
- Nu ska Max Martin få jobba! säger Martin Eriksson som har hängt med demonproducenten sen de sov skavfötters i Düsseldorf i början av 90-talet.
- Han är det största geniet jag har sett. Han är som en mästerkock, kommer in och smakar av "här behövs salt, en klick smör".
- Men han är otroligt hemlig nuför­tiden, svår att få med ut på krogen.
Det är inte du? Festar du lika hårt fortfarande?
- Jag skulle vilja säga att jag har förändrats mycket, att jag numera är en mogen man, men vi hade avslutningsturné i Norge i helgen... och festade som om vi var 17.
- Däremot dricker jag inte sprit längre, bara vin och öl. Att sluta med sprit är det vuxnaste jag har gjort. Då blir det lugnare. Då blir man inte Mariapolartad. Jag tror inte att jag har en sån gen heller, för i dag skulle jag inte ta en öl för 50 000 kronor.
Däremot testar han gärna de två desserterna som hans vikingachef ställer fram på bordet, för avsmakning.
Martin gör tummen upp.

"Otroligt gullig tjej"

- Jag var kock i lumpen och har alltid middagar hemma. Jag har lagat mat till kungafamiljen till och med, säger eurodance-specialisten och jag undrar hur det kom sig att han blev bundis med de kungliga från början. Han berättar att han lärde känna några kompisar ur kronprinsessan Victorias tjejgäng.
- Första gången hade vi kräftskiva på en ångbåt och åkte runt i Mälaren och kronprinsessan ringde: "Vad gör ni? Äter kräftor? Åh, hämta mig". Så vi tuffade in ångbåten vid Drottningholm och hämtade henne. Vi drack snaps och hade sjukt roligt. Victoria är en otroligt gullig tjej. Det är jättekul att hon ska bli statschef snart, men jag kan ändå sakna den tiden. Vart tog den vägen? Det är bara jag som är barn fortfarande, alla andra blir vuxna och gifter sig, säger Martin Eriksson och ler.
Men har du kronprinsessans nummer, skickar ni sms till varandra och så?
- Jadå, men mest förr.
- ... men vad vi skriver är väldigt privat. Och det är jättelängesen vi hängde, vi har inte hörts ordentligt på ett par år, vill jag poängtera, säger E-type och beskriver prins Daniel som "en ledstång i ek" för Victoria att hålla sig i..
- En mycket bra kille, jag tror på det.
- Det är i och för sig dags att få några egna barn nu om jag ska få uppleva det...
Hur ser det ut på den fronten?
- Nja. Inte vad jag vet. Men jag lever på hoppet. Det vore jättekul att få barn. Fast jag var konstigt nog mer stressad när jag var 35 mot nu när jag är 45. Det kommer om det kommer, säger E-type.
En sak är han i alla fall helt säker på, håret.
- Jag har aldrig tänkt tanken att klippa mig. Så länge det sitter kvar behåller jag det. Fast det börjar bli lite grått.
- Men äh, även björnar blir grå, säger han och kavlar upp ärmarna.
Han har en krossad ruta att laga.