Dominika Peczynski Foto: Mikael SjöbergDominika Peczynski Foto: Mikael Sjöberg
Dominika Peczynski Foto: Mikael Sjöberg
Anders Borg. Foto: Izabelle NordfjellAnders Borg. Foto: Izabelle Nordfjell
Anders Borg. Foto: Izabelle Nordfjell

Dominika om kärleken till Anders Borg

Publicerad

Dominika Peczynski är artisten som blev PR-drottning.

För Expressen berättar hon om rymningarna, att hon var efterlyst av Interpol, hur hon knivskars av en ex-pojkvän, varför hon känner sig som en outsider och om kärleken till Anders Borg.

– Jag känner mig rätt klar med bytandet av karl, det kan jag säga. Jag har bytt klart, säger Dominika Peczynski.

Var det inte här på Riche du fick med dig tidningen Resumés taxikort som du sedan levde rövare med?

Det var här. Jag hade tappat bort mitt eget. Det var en icke-skandal. Jag åkte runt lite på det och sen fick jag en faktura från Resumé som jag betalade.

Var åkte du?

– Minns inte riktigt. Eller jo, jag åkte runt och kollade på en massa hästpolo med Björn af Kleen (journalist på Dagens Nyheter).

Finns det någon nu levande människa som hade ett vildare 90-tal än du?

– Leila K.

Okej, det skulle vara hon då.

– Men det finns fler, Camilla Henemark också. Jag var inte särskilt vild. Även om jag ville gärna att det skulle verka så. Det var innan jag gick med i Army of Lovers som jag levde riktigt vilt. På 80-talet, då var det liv i luckan.

Hur livligt var det i luckan?

– Jag flyttade hemifrån när jag var 15. Började rymma ännu tidigare. Jag försvann så långt bort jag kunde utan pass, oftast blev det dansk-tyska gränsen. Där fanns det bilder av mig och min väninna uppsatta på polisstationen. Vi var efterlysta av Interpol. Och så blev jag hemfraktad av polis.

Frihetslängtan?

– Ja. Jag tycker inte om att vara fast. Jag längtar efter spänning och variation. Vill inte anpassa mig efter det inrutade. Mina föräldrar höll på att avlida av oro eftersom jag aldrig hörde av mig.

Var tog du dig som längst?

– En morgon, när jag var 18, hade jag och en väninna ingenting att göra. Vi hade inga pengar. Vi liftade till Israel. Det tog tre månader. Det är den bästa resa jag gjort i hela mitt liv. Vi bodde hos italienare, hos några egyptier som firade ramadan i Wien. Jag hörde av mig till mina föräldrar när jag var framme. De var utom sig av oro, så klart. Jag var en fruktansvärd dotter.

Som 15-åring flyttade du hem till en kille som var alkoholist. Han misshandlade dig under två år och det slutade med att han knivskar dig.

– Det sorgliga är att det inte ens slutade när han knivskar mig. Han högg mig inte, men han skar mig med kniv över kroppen. Jag är rätt övertygad om att han var psykopat. En primitiv psykopat. Inte den sofistikerade sorten, som många kirurger är, tydligen.

Var du kär i honom?

– Det enda jag såg hos honom var att han var snygg. Utöver det hade han inga förlåtande egenskaper. Vad gäller män har jag, efter det, varit extremt försiktig. Jag har byggt en mur. Det har aldrig upprepats.

Du kallar dig pessimist.

– Nej. Inte längre. Man får ändra sig. Numera är jag nihilist. Jag har svårt att ha värderingar. Jag är cynisk, krass. Jag tycker om när folk säger att de gör saker bara för pengar. Det är härligt, upplyftande. Jag tycker att folk får göra vad fan de vill. Jag har inga åsikter om någonting. Förr tyckte jag jättemycket.

Vad har fått dig att ändras?

– Jag har ett behov av att bryta normer. För att göra det måste jag byta åsikter ibland. I varje tid, i varje samhälle finns det sådana personer. Sverige ska vara tacksamma för att jag finns, haha. Min pappa gick bort för tre år sedan. En extremt omvälvande livshändelse. Ens föräldrar är ju odödliga. Många av mina nya tankar är en 40-årskris kombinerad med min pappas bortgång. Någonstans har jag landat hyfsat nära en acceptans. När man kommer till en viss ålder inser man att det mesta man gör är meningslöst. För 20 år sedan kunde jag finna en mening, jag ansåg att jag var universums mittpunkt. De illusionerna har jag inte längre.

För fem-sex år sedan var du deprimerad. Varför?

– Det gick dåligt ekonomiskt på jobbet. Jag oroade mig för pengar. Började nyhetsknarka, kolla CNN hela nätterna. Hela världen rasade. Med min bakgrund är det inte ett otänkbart scenario. Mina föräldrar har ju faktiskt varit med om det. Inte med svenska mått mätt, utan på riktigt. Mamma är polsk judinna, som flydde till Ryssland 1939. Båda mina föräldrars tillvaro har rasat samman fullständigt. Med släktingar som blivit dödade. Bomber som faller. För mig är det en realitet. Jag är väldigt katastrofkänslig, jag anar katastrofer hela tiden. Min person är inställd på att föregå katastrofer. Förstår du?

Jag tror det.

– Och på ett sätt är jag inte särskilt missnöjd med det. Det ger lite nerv åt allting. Det handlar mest om att jag på något sätt ska bli ruinerad eller hemlös. Det enda som är bra med att bli deprimerad är att jag inte äter någonting. Så då blir jag i alla fall smal. Olycklig men smal. Det har varit en stor tröst. Ärligt talat.

 

LÄS MER: Anders Borgs nya liv med kärleken

 

Varför valde du att bli Sverigechef för otrohetssajten Victoria Milan?

– Jag har ett behov av att röra runt i grytan ibland. Dessutom betalade de så bra. Det var ett uppdrag som ställde stora intellektuella krav på mig för att göra ett bra jobb. Det var inte lätt ska jag säga dig.

Nej, hur lanserar man egentligen en otrohetssajt?

– Det är en balansgång. Samtidigt som man gör tjänsten rumsren får den inte bli helt rumsren. Den får inte tappa sin kontrovers och därigenom blir ointressant. Som PR-uppdrag var Victoria Milan ett av de mest spännande jag någonsin haft. Är otrohet bra eller dåligt? Det bara är. Klassisk nihilism. Otrohet finns. Kan man tjäna pengar på det? Bra.

Är vi pryda i Sverige?

– Pryda... jag vet inte. Sverige är ett strängt land. Jag har alltid känt mig som en outsider. Samtidigt har jag starka behov av att umgås med människor. Men de måste vara handplockade. De kan inte prackas på mig. Mitt liv präglas av det. Jag skulle aldrig gå på bostadsrättsföreningsmöte, aldrig vara klassförälder. Jag vill inte vara i sammanhang med människor jag inte valt själv.

"Först vid 44 års ålder har det gått upp för mig att en kvinna, när allt kommer omkring, inte är så särskilt mycket mer än sina fysiska attribut". Det sa du efter att det blivit offentligt att du är tillsammans med Anders Borg. Och du blev feminist på kuppen.

– Det har gått över. Jag var feminist i två veckors tid, sedan gick livet vidare, haha.

 

LÄS MER: Skadad – under heta "Idol"-uppträdandet

 

Hur var de första dagarna efter att det blev offentligt?

– Jag kunde inte gå ut, satt hemma. Mina väninnor kom med vin och snus. Egentligen var det inte så farligt, jag fick en anledning att inte gå utanför dörren. Nu har vi det väl inte mer annorlunda än några andra. Det är märkligt egentligen. Jag har "kändiseriat" mig i 25 år. Ingen har någonsin varit intresserad av mitt kärleksliv. Möjligen när jag var ihop med Gurra G (Gustave Lund, medlem i Just D) på 90-talet. De sa att vi var Sveriges Kurt och Courtney (Cobain och Love).

Bor ni tillsammans, du och Anders?

– Nej, jag har min egen lägenhet. Jag har ju mina barn.

Du har aldrig varit gift?

– Nej, jag är lite emot äktenskap. Jag har alltid haft svårt för ritualer och ceremonier, jag är en informell människa. Om man är kär i någon, måste man tala om det? Räcker det inte att man själv vet vem man är ihop med?

Kommer du gifta dig med Anders?

– Jag vet inte om jag vill gifta mig. Jag har aldrig velat det hittills. Klart att jag är kär i Anders. Jag hoppas att jag kommer leva med honom resten av livet. Jag känner mig rätt klar med bytandet av karl, det kan jag säga. Jag har bytt klart.

Okej. Musiken då. Vad lyssnar du på?

– Jag pratar inte om det. Jag har så dålig musiksmak.

Allvarligt? Den enda fråga du inte vill svara på handlar om vad du lyssnar på?

– Ja. Jag vill inte prata om det. Det är genant på riktigt.

 

 

Följ Expressen Nöje på Facebook - där kan du kommentera och diskutera våra artiklar.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag