Hon säger det lika övertygande som hon agerat i de roller där hon rönt Guldbaggen. Det har blivit två de senaste åren, plus en massa andra utmärkelser för insatser som gjort hennes skådespel känt långt utanför Stadsteatern i Stockholm, där hon har sin fasta bas.

Biobesökarna har på allvar fått lära känna Ann Petrén nu, både de som gillar det mer tungsinta som i "Masjävlar" och "Om jag vänder mig om", eller lättsammare underhållning som i "Åsa-Nisse".

- Ja Eulalia, ja, säger hon och suckar lätt.

- Fast det var ett himla roligt gäng att spela med, konstaterar hon skyndsamt.

"Roligt att spela på tabun"

Och nu är hon aktuell på Intimans scen bakom Malmö Opera, i en nyskriven version av Ibsens Gengångare, med tillägget "& Zombies".

- Det är alltid roligt att spela på tabun, och här blir det dessutom en ännu mera skräckfylld upplevelse. Det blir mycket halshuggning och blod, känns upplyftande, säger hon och skrockar lätt.

Trots att det var på Malmö scenskola hon fick sin utbildning - samma klass som Philip Zandén, Reine Brynolfsson, Dan Bratt, Cathrine Hansson bland annat - har hon inte spelat på en Malmöscen sedan dess.

När regissören Rikard Lekander ringde och erbjöd roll i en uppsättning som denna i Malmö behövde hon inte fundera länge.

- Jag känner honom, han har varit min elev faktiskt, och det var ju ett som lockade.

- Men att dessutom få komma och spela och bo i Malmö - det gick bara inte att säga nej, försäkrar Ann.

Förstås har hon spelat flera tunga klassiker tidigare, och som hon säger många gånger i "mammarollen". Så blir det också den här gången, som den förkvävda Fru Alving i ett hjärtskärande surr och invecklade livsfrågor.

"Onekligen mer modern"

- Jag tror aldrig jag ens har sett Gengångare förut...så jag har inget att ha med i minnet av rollen. Det ger alltid lite mera frihet att göra något eget av rollen.

- Och kombinationen med zombies gör den onekligen mer modern. Det ligger mer för mig, säger hon och ler finurligt.