GÖTEBORG. Ett välbesökt horhus, mutor och ond bråd död.
Det är här vi hittar skådespelarna Örjan Ramberg och Jacob Ericksson när Göteborgs Stadsteater har premiär på Shakespearepjäsen "Lika för lika" nästa fredag.
- Det är en ganska schizofren pjäs, säger Jacob Ericksson.
Örjan Ramberg har spelat mycket Shakespeare och Jacob Ericksson har gjort ungefär hundra föreställningar av "Romeo och Julia" på Backa teater.
- "Lika för lika" är en pjäs som många inte hört talas om, säger Örjan. Men i Tyskland är den kanske en av de mest spelade. Jag har varit med i den förut, så så populär är den.
- Den lär ju bestå av två pjäser som bara tjoffades ihop och den är aldrig avslutad, berättar Örjan. Och lusläser man hela pjäsen så är det lite konstigt ibland.
Hur är det att jobba ihop?
- Vi trivs bra tillsammans, men i filmen "Sprängaren" hade vi inte så mycket tillsammans att göra, säger de. Vi satt mest i rökrummet och väntade och drog historier. Det är på Dramaten vi har lärt känna varandra ordentligt.
I pjäsen finns frågeställningen om man skulle göra vad som helst för att rädda sin bror? Skulle ni det?
- Det beror på vad brodern har gjort, säger Örjan. I det här fallet är det ju ingenting att han har legat med någon innan han var gift.
- För oss i dag måste man ju ställa frågor som "kan Anders Breiviks föräldrar nånsin förlåta honom"? Och då är man ju benägen att svara nej, det kan de förmodligen aldrig göra.
- Om man ser ur pjäsens synpunkt så statuerar man ju ett exempel som är rätt viktigt, fyller Jacob i. Att hamna i kläm med en lag eller förordning, då skulle man nog kunna göra vad som helst.
Örjan, förra gången du var på Stadsteatern jobbade du som scenarbetare. Nu är du firad stjärna, hur det känns det att återvända till hemstaden?
- Det är jättefint! Jag gick förbi det här huset i min barndom utan att egentligen veta vad de gjorde här. Det här huset är något speciellt.
Jacob, du har ju också anknytning till Göteborg. Hur då?
- Jag har familj här och jag gick scenskolan här och jobbade på Backa teater. Jag bodde väl här sex-sju år. Jag trivs otroligt bra i Göteborg.
Hur är det med premiär- nerverna?
- Nu börjar maran rida vid 3-4-klippet varje natt vilket är bra när man är i en process, erkänner Jacob. Slutfasen är den jobbigaste men den bästa.
- Repetitionerna har funkat bra för det är en otroligt bra ensemble med en bra regissör i Tobias Theorell , säger de i kör.
Pjäsen spelas året ut och sedan lämnar duon Göteborg för den här gången för nya utmaningar.
