För fem veckor sedan hittade Lillemor sin fästman Uffe Larsson död i lägenheten. Nu är obduktionen klar och läkarna har konstaterat att det var kroppspulsådern som brast, - Nu vet jag att även om jag stått bredvid hade jag inte kunnat göra något, säger Lillemor.
Måndagen 28 september 2009 kommer Lillemor Torsslow, 56, aldrig att glömma. Det var dagen när hon kom hem efter jobbet och hittade sin fästman, komikern Ulf Larsson, död i lägenheten.
- På golvet låg en av våra hundar bredvid Ulf, som var livlös. Jag gjorde mun mot munmetoden i över en timme, har Lillemor berättat.
Uffe och Lillemor fann båda kärleken ganska sent i livet och de var säkra på att de var varandras själsfränder. Ulfs bortgång kom som en chock för Lillemor. Senast i juli var Ulf på en stor hälsoundersökning.
- Alla värden var på topp. Han hade aldrig mått så bra någonsin!
"Som att dra ut en kontakt"
Nu har det gått nästan fem veckor och Lillemor har försökt leva vidare. Med alla obesvarade tankar och frågor om orsaken till Ulf alldeles för tidiga bortgång. Men nu är obduktionen och utredningen klar.
- Jag träffade läkaren i tisdags, berättar Lillemor. Då fick jag veta att det var aortan, kroppspulsådern som hade brustit. Det är ungefär som att dra ur en kontakt från väggen. Så fort går det, har läkaren berättat.
Planerar begravningen
Lillemor har även dragits med sitt dåliga samvete och tankar som "om jag kommit hem tidigare" eller "om jag bara varit där när det hände". Nu vet hon att det inte hade räddat Uffes liv.
- Det har läkaren sagt till mig. Att när det händer, händer det blixtsnabbt. Det här är heller ingenting man kan veta om i förväg eller kolla på något sätt.
- Dessutom är det skönt att veta att han inte legat och våndats eller lidit. Nu kan Lillemor börja bearbeta sorgen på riktigt.
- Jag sitter här i dag med planeringen för Uffes begravning. Och för bara några veckor sedan skulle vi planera vårt bröllop. Änka i stället för fru. Livet är inte rättvist.
Ett sätt att bearbeta sorgen är bloggen där hon skriver så ofta hon orkar.
- Jag skriver till Uffe där och hoppas någonstans att han kan läsa det. Jag väntar hela tiden på att han ska komma tillbaka och skulle kunna gå resten av mitt liv om jag visste jag bara fick en timme till med min kära Ulf.