Sean Connerys första återkomst som agent 007.
I början av 70-talet var Connery den ”riktige” Bond – och det är han fortfarande för många. Mätt på framgångar och hungrande efter nya utmaningar hade han hoppat av succéserien. Men efterträdaren George Lazenby gjorde ingen lycka och Connery lät sig övertalas att dra på smokingen en gång till.
Uppdraget handlar om diamantsmuggling. Från Sydafrika, via Amsterdam kommer mängder av diamanter till USA. Var de sedan tar vägen är besvärande okänt.

Bond finner snart att hans gamle antagonist Blofeld ligger bakom den illegala importen – och att den excentriske skurken inte tänker sprida dyrgriparna bland de vackra kvinnor som befolkar även den här historien. Blofeld har större mål, tanken på världsherravälde är inte främmande den här gången heller.
Större delen av filmen utspelas i Las Vegas där det blir klassisk biljakt bland klassiska spelhallar – men Bond flyr också i månbil genom Nevadaöknen. Blofeld, som fått drag av Howard Hughes, spelas av en svagare aktör än tidigare, Charles Gray. Men katten verkar vara densamma.

Tolv år senare skulle Connery ställa upp som Bond en gång till. Men ”Never say never again” producerades inte av Bond-bolaget utan av en konkurrent – så den räknas inte. Den var likafullt på pricken lik en Bond-film, historien var densamma som i ”Åskbollen”.

Bondbruden: Tilltalande diamant-smugglerska
Jill St John hade spelat mot såväl Bob Hope som Frank Sinatra innan hon blev Bondbrud. Privat var hon vid den här tiden omskriven som sällskap till såväl Sinatra som Henry Kissinger. Här gör hon ett tilltalande intryck som diamantsmugglerskan Tiffany Case och hjälper inte bara Bond utan också filmen. Karriären fortsatte sedan mest i tv-serier.