Hon har nyligen anlänt till Malmö och vi klättrar upp på taket på Malmö Opera. Spejar bort mot stranden och just den hägrande bastuanläggningen.

- Jag har hört folk i ensemblen prata om stranden. Jag måste dit. Bastu är bra för rösten. Stämband är så känsliga och mina behöver mycket fukt. Därför bastubad. Jag sköljer dem dessutom med koksalt varje morgon. Och äter mycket frukt. Äpplen. Mina stämband klarar inte av sprit eller vin. På sin höjd ett halvt glas vin. Annars torkar de ut. Jag kan inte sitta uppe och snacka halva nätterna. Behöver sömnen dessutom.

Hur kändes när du klev in på teatern nu första gången?

- Jag kom in i salongen med typ norra Europas största vridscen och fick se jättebilden på mig själv i fonden och tänkte: "Herre Gud, vad gör lilla jag här?"

Hur menar du?

- Jag undrar vad jag hade gett mig in på. Jag undrar varför jag utsätter mig för det här. Denna ångest jag känner, all panik jag får. Jag kan ligga vaken på nätterna och brottas med hemska tankar som går ut på att jag inte duger. Jag undrar när bubblan ska spricka. När ska de inse att jag inte klarar det. Den stora fejken.

Låter nästan som du ångrar dig?

- Nej, nej men jag såg den i Stockholm en gång och då tänkte jag inte alls på att den skulle vara speciellt svår. Men den ligger egentligen för högt för mig. Och Lloyd Webber tillåter inte att man sänker tonarten. Det var bara Madonna som fick ändra. Det är oerhört påfrestande att sjunga så där högt hela tiden, men det är bara att gilla läget. Det är bara att tuta och köra. Även ensemblen tycker att den är svår. Svårt att komma in på rätt ställe och sånt.

Men nu är du där.

- Jag har ju inte sökt det här - det var teatern som ringde mig. Får tänka på det.

Tydligen ett klokt beslut eftersom biljett ­ försäljningen går lysande med 45 000 sålda biljetter av 60 000 biljetter.

- Folk köper förhoppningsvis biljetter för att de vill se mig göra nåt bra. Ingen lägger ju pengar på något som är dåligt. Jag tror de litar på att jag ska leverera.

Du fixar det här.

- Ja, folk skulle ju lacka ur på mig om jag inte ens står där på scen.

Hur klarar du det?

- Men min pojkvän är ett enormt stöd. Han reser en del i jobbet och kommer hit till Malmö när han kan. Det är han som stöttar mig.

Men om det är så svårt varför gör du det?

- Det är kul att sätta tänderna i nåt sånt här. Jag behövde en riktig utmaning. Det är så lätt att bara "slaska" runt på rutin. Nu har jag antagit en tuff utmaning. Och jag kommer att bli bedömd på kuppen.

Du har dessutom ett ovanligt svårlagt livspussel att ta itu med.

- Det går ett tåg från Triangeln 21.45 som jag hinner med precis efter avslutad föreställning. Planet går sedan 22.45 från Kastrup. Jag är hemma halv två, i säng halv tre. Då kan jag stiga upp och följa med barnen till skolan morgonen därpå. Sedan flyger jag tillbaka till Malmö igen för att vara med i föreställningen samma kväll.

Oj , det låter tufft.

- Men det funkar! Dessutom har de en extremt bra lärare och rektor som förstår sig på problematiken. Jag är ju ledig en hel del också. Man ska inte glömma bort att jag är hemma på dagarna ibland. Jag kan lämna dem nio och sedan hämta dem redan 15. Det finns ju dessutom en pappa.

Som var rätt besvärlig?

- Ja men jag vill inte gå in på det för om jag säger något så får jag det i nacken sen. En skilsmässa är en skilsmässa. Jag jobbar hårt för att det ska funka för barnen. Jag känner mig väldigt cool med det här. Barnen behöver sin mamma och det är prio.

Som om inte det vore nog turnerar du med Diggiloo.

- Diggiloo och Evita-repetitioner samtidigt. Det blir många och långa bilresor. Men jag tar en vecka i taget. Diggiloo är dessutom inget man kan göra på halvsniskan heller. Det sitter 10 000 i publiken varje kväll.

Ska sönerna gå i dina fotspår?

- Alltså de blir ledsna när de inte kan hänga med mig på "Diggiloo". Jag tror att mina barn känner en enorm trygghet när de är med. Angelo var 1 1/2 när han satt i kulisserna och tittade på mig i "Skönheten och odjuret". I föreställning efter föreställning satt han bara och tittade. Som förstenad. Han kunde varenda scen. Fast i dag tror jag nog att han hellre vill satsa på fotboll. Men båda är väldigt musikaliska. Angelo spelar piano och Alessio trummor.

Från dansband till schlager till musikal som nästan är opera...

- Jag hade en dispyt om det när jag var ung. Man frågade mig varför jag höll på med populärmusik och inte mer seriös musik. Men jag står för mina val. Och nu är på nåt sätt cirkeln sluten.

Ja för du startade en gång i tiden just på Malmö Opera.

- Det är overkligt att stå på den här scenen i det här huset där jag som 15-åring praktiserade. Då kunde jag inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig att jag drygt 20 år senare själv skulle stå på den scenen. Jag minns hur de målade ögonfransar långt ner på kinderna på skådespelarna...

Nu bor du nästan här.

- Tio minuters promenad till teatern. Fin trea. Ljus och fräsch. Jag är inte så knusslig.

Sen då?

- Det vore ärligt talat skönt att inte behöva vara så noga med mig själv. Att inte behöva vara 100 procent hela tiden. Fysiskt och psykiskt. I vinter ska jag vara ledig. Kanske.

Eurovision Song Contest, programledare?

- ...