Akustisk förspelning
"I'll work for you love"
Plötsligt står han bara där. En timme före utsatt tid sätter sig bossen på en barstol med den stora akustiska gitarren i knäet
"Leap of faith"
Han är så lycklig när han underhåller alla de 5 000 - av 43 000 - som är på plats.
"No surrender"
En av världens bästa Bruce-låtar för ovanlighetens skull akustisk.
"For you"
Unikt, fantastiskt! Han hälsar speciellt fansen längst fram som varit med honom under turnén.
"Blinded by the light"
Han kör låten som Manfred Mann hade en hit med och beklagar att inte han var lika framgångsrik.
Konsert
"Rockin' all over the world"
Chocköppning. Fogertyklassikern i en baktung version och med en ljudbild som för tankarna till en airbus under inflygning.
"Night"
Ingen rolig låt eller nästan ingen låt alls. Clemonsfarbrorns grabb är med i matchen.
"Out in the street"
Bruce ger tokjärnet, far ut i publiken och leder den med allt detta oande hela natten lång.
"Loose ends"
Inte sönderspelad direkt men inte desto mindre ett guldkorn - i en underbart släpig version.
"Prove it all night"
Finsmakarpubliken önskar 1978 års version och Bruce sliter i strängarna med sina magiska fingrar och det är bara så grymt att, ja, perkele alltså!
"We take care of our own"
Den är lika mäktig på finsk mark som i resten av Norden!
"Wrecking ball"
Favorit på nya skivan med ett utdraget "hard times"-parti och mycket Dubliners i strängarbetet.
"Death to my hometown"
Ännu mer Irland, Guinness och flöjt. Det verkar som att de gillar den nya inriktningen.
"My city of ruins"
Det är så himla coolt när han tar ner låten till ett minimum för att strax därefter gasa på i gospelkyrkan.
"Does this bus stop at 82nd street?"
Har väl aldrig spelats i Europa? Så obskyr att inte ens stamfansen längst fram är med på noterna - och blir hånade för det!
"Be true"
Också superokänt spår (från "Tracks"). Fansen gör we're not worthy medan resten av Helsingfors tar kisspaus.
"Jack of all trades"
Tillbaka till nutiden och en mördarballad med skönt New Orleans-blås. Och Bruce på bastrumma!
"Downbound train"
Helt nyarrangerad version som låter som "The river" i garagerockversion. Superskön.
"Because the night"
Van spelar "Gloria" varje kväll, Stones "Satisfaction" och Bruce den här. Publikfrieri i den högre skolan.
"Lonesome day"
Påtagligt upplivad av att publiken livats upp får han lite nytändning fast låten är rätt sönderspelad vid det här laget.
"Darlington county"
Bruce lämnar scenens trygghet och tar med sig mikrofonen till publiken vid kravallstaketet för en stones-riffande version. Inklusive kramar.
"Light of day"
Önskelåt igen. Bruce undrar oroligt om folk verkligen hört Joan Jett-hiten och tror knappt ens de spelat den live. Inleds med gött gitarrgnissel.
"Shackled and drawn"
Superintro med blinkande ljus och hejarklacksramsor. Och bra drag i stämbanden i E-gatukören.
"Waitin' on a sunny day"
Den började som en udda låta på "Rising" men är en nästan lika stor livefavorit som "Dancin' in the dark". Inklusive ett slags musikens svar på bollhav.
"Back in your arms"
Sätter sig ner på scenkanten och håller ett långt tal om förlust. Extremt känslosamt. Och vilken låt sedan!
"The rising"
Den är så 2000, och med den börjar hjälten att knyta ihop den berömda säcken.
"Badlands"
Mighty Max och Little Steven glänser i avslutningsnumret.
"Land of hope and dreams"
Jake Clemons får förstås mycket istid i låten som är en hyllning till farbror Clarence.
Extranummer
"We are alive"
Långt talat intro där han fingrar på den akustiska gitarren. Festligt "Ring of fire"-blås.
"Born in the USA"
Hemlängtan sätter in, snart lyfter kärran som ska ta dem hem. De spelar på känsla.
"Born to run"
Jag tröttnar aldrig, inte bandet heller!
"Detroit medley"
Mitch Ryders "Devil with the blue dress" och "Jenny take a ride", Little Richards "Good molly miss Molly" och Leadbellys "CC Rider" i ett rasande medley.
"Glory days"
Allsång på Olympiastadion och nu vågar sig Little Steven ner med guran bland publiken.
"Dancing in the dark"
Rösten låter som gammal whisky och Bruce hoppar som om han själv står i publiken. Det blir förstås dans också.
"Tenth avenue freeze-out"
Den klassiska avslutningslåten med den tysta bildhyllningen till Clarence Clemons, saxprofilen som dog i fjol.
"I don't wanna go home"
Duett med Bruce och Steven och de tycks mena vartenda ord. "You are gone, you're "finnish", vitsar Bruce.
"Higher and higher"
Nu trodde vi på "Santa Claus", men det blir en själfylld "Higher and higher".
"Twist & Shout"/"La Bamba"
Managern Jon Landau in på scen och Bruce säger att spelningen snart pågått i fyra timmar. Livet är en fest.
