Då hennes son skulle fylla femton tog Adele Springsteen ett banklån och köpte honom en billig Kent-gitarr, berättar mamman i The New Yorker.
Familjen, som bodde i Freehold i delstaten New Jersey, hade ont om pengar. Under andra världskriget hade fadern, Douglas, tjänstgjort som chaufför åt den amerikanska armén. Under Bruce Springsteens uppväxt hankade han sig fram via ströjobb som taxiförare och plit. Adele jobbade som sekreterare.
Bruces uppväxt var hård och präglades av faderns tyranniska behandling av honom.
Vid den här tiden var Bruce knappast ensam om att ha en far som höll strängt på disciplinen.
- Det var tortyr för dem, om man tänker efter. Min pappa, Bruces pappa, de stackarna hade aldrig en chans. Det fanns inga förlagor av oss. Vi, deras söner, var långhåriga freaks som inte ville delta i världen de byggt åt oss. De var Andra världskrigsgenerationen. De byggde förorterna, säger "E Street Band"-gitarristen Steven Van Zandt till The New Yorker.
- Hur tackade vi dem? Vi sa "dra åt helvete, vi ska se ut som tjejer, ta droger och spela rock'n'roll". De undrade vad de gjort fel. De var rädda för det vi höll på att bli, så de kände att de var tvungna att bli mer auktoritära. De hatade oss.
Bruce pappa Douglas var märkt av spritmissbruk och psykisk sjukdom. De mediciner han fick utskrivna tog han inte alltid.
Rädslan för att ha ärvt faderns mentala problem höll Bruce borta från droger, berättade han senare.
Många år senare betalade Bruce tillbaka de sextio dollar modern lånat för att köpa gitarren. Familjen hade då lämnat kvar Bruce i New Jersey och flyttat till norra Kalifornien. Bruce besökte dem.
Med sig hade han "en kappsäck full med pengar", som han senare uttryckte det, och sa till sina förbluffade föräldrar att köpa det största huset i grannskapet.
"Rock'n'rolls framtid"
Asbury Park är ett område en kort bilfärd österut från Freehold. När Bruce Springsteen kom dit, i slutet av 60-talet, var området nergånget. Ett tillhåll för bohemer, lycksökare och knarklangare. På barerna längs strandpromenaden turades dussintalet band om att spela.
Här bildade Bruce 1969, tillsammans med trummisen Vini Lopez, bandet Child. Steve Van Zandt spelade bas. Nu avlidne E Street Band-medlemmen Danny Federici var också med.
Gruppen bytte snart namn till Steel Mill. De fyra bandmedlemmarna bodde i en fabrik. För att få det hela att gå runt jobbade Van Zandt extra på byggen, medan Lopez extraknäckte i hamnen.
När Steel Mill efter några år upplöstes startade Bruce The Bruce Springsteen band. Nu siktade han högre - och han skulle lyckas.
Influerad av Bob Dylan for Bruce till New York. När han skrev på för Columbia 1972 försökte skivbolaget lansera honom som "den nye Dylan".
- Den gamla Dylan var bara trettio, så jag vet inte ens varför i helvete de behövde en ny Dylan, säger Bruce till New Yorker.
De första albumen "Greetings from Asbury Park" och "The Wild, the Innocent, and the E Street Shuffle" spelades in med hans gamla New Jersey-polare. Försäljningen uteblev, även om skivorna fick bra recensioner.
Men efter en spelning i maj på Harvard Square Theatre 1974 skrev den dåvarande rockkritikern Jon Landau: "Jag såg rock'n'rolls framtid, och dess namn är Bruce Springsteen".
Landau och Bruce blev vänner. Så pass goda vänner att Landau flyttade in hos Bruce.
- Enkelt räcker inte till för att beskriva huset. Det fanns en soffa, hans säng, en gitarr och hans skivor, berättar Landau för New Yorker.
Landau följde med Bruce till studion där arbetet med "Thunder Road" pågick. Den sju minuter långa låten klipptes, med hjälp av Landau, ner till fyra.
Bruce anställde honom som med- producent på albumet "Born to run", som släpptes i augusti 1974. Samma år bytte The Bruce Springsteen band namn till The E Street Band.
Skivan blev Bruce Springsteens absoluta genombrott.
1978 släpptes "Darkness on the Edge of Town". Albumet var mörkt. Gjorde upp med uppväxten och familjeförhållanden. Av många Bruce Springsteen-fans framhållet som den bästa skiva Bossen gjort.
Men den problematiska barndomen kom att spegla mer än Bruce musikaliska liv. Under slutförandet av "Nebraska" 1982 slog depressionen till med full kraft.
Bruce satte sig i bilen och körde från östkusten till Kalifornien - och sedan tillbaka igen.
- Han var självmordsbenägen, berättar vännen Dave Marsh för The New Yorker.
- Depressionen kom inte som en chock. Han var en raket, från ingenting till någonting. Man kan börja ha inre kriser om sin självkänsla, säger Marsh.
Tankar om att han börjat ärva faderns depressivitet och behov av att isolera sig började gnaga inom den då 33 år gamle Bruce Springsteen. Han började köra förbi familjens gamla hus i Freehold, flera gånger i veckan.
- Mina problem var inte tydliga, som droger. Mina var annorlunda. De var ljudlösa, lika problematiska, men ljudlösa, säger Bruce Springsteen till New Yorker.
För att komma till rätta med depressionen beslöt Bruce att söka upp en terapeut.
Beslutet räddade både karriär och familj, enligt Bruces fru Patti Scialfa.
- Han kunde titta på sig själv och kämpa igenom det. Jag led av depression själv, jag vet vad det handlar om, säger hon till New Yorker.
Paret gifte sig 1991 och har tre barn, två söner och en dotter.
- Det handlar inte om att vara en mytomspunnen ensamvarg: någonting är sönder. Bruce är väldigt smart. Han ville ha familj, en relation, och han jobbade väldigt, väldigt hårt på det - lika hårt som han jobbar på sin musik, säger Patti Scialfa till New Yorker.
En stor sorg
Springsteens historia är alltså inte bara den om fyllda arenor. Motgångarna har varit många - och de har fortsatt även på senare år.
Den 62-årige sångaren har mist nära och kära - nu senast saxofonisten Clarence Clemons.
En stor sorg.
Bruce träffade Clarence redan som 22-åring. Länge var det oklart om - och hur - E Street Band skulle kunna fortsätta. Men musiken fick inte tystas.
- Hur fortsätter vi? Jag tror vi diskuterade det mer än någonting annat i vår historia, säger Van Zandt.
Bruce Springsteens kommentar till sina saknade vänner:
- Vi försöker hela delarna av det som Gud knäckt. Och hedra delarna av det som inte längre är med oss.
