Showen är ambitiös som få. Också rörigare än det mesta.
Jag såg Britney Spears Europapremiär i London för en dryg månad sedan men jag är rätt säker på att jag inte såg allt.
Ibland var jag ju tvungen att titta ner i mitt anteckningsblock. Ibland live-twittrade jag från mobilen.
Så jag kan omöjligt ha sett allt.
Det händer nämligen saker hela tiden. Scenen, byggd som en slags cirkusmanege, rymmer en massa rörlig dekor och ett gäng aggressiva dansare.
Dessutom stuffar Britney själv mer intensivt än någonsin.
Varenda låt är ett eget nummer. Ungefär som i en svensk schlagerfinal, bara mer påkostat och definitivt mer vräkigt.
Gott så.
Jag fick snabbt nog senast det begav sig, men precis som Madonna förtjänar Britney en andra chans.
Det vore trevligt om hon tog tillfället i akt och sjöng lite när hon ändå står på scenen. Det är nämligen det fetaste minuset med konserten:
Tidigare har Britney litat mycket på förinspelad sång. Numera litar hon inte alls på sin röst.
Så mycket är förinspelat att det blir besvärande. Nästan beklämmande.
Hon tjoar, hon stönar, hon skriker "tack" i micken. Men sjunger?
Inte för fem öre.
Hon mimar sig genom hela "Circus"-föreställningen.
Som en clown.