Sprakande show, massor av scenglädje och ett dånande genombrott för Jessica Heribertsson.
"Hairspray" är underhållning laddad med 60-talsnostalgi, även om det finns ett budskap: alla kan dansa tillsammans - vita, svarta och tjocka.
En lättviktsmusikal måste en stark ensemble som levererar sång- och dansnummer och här finns talang och energi, som regissören Anders Albien tar mycket väl vara på.

Rollistan är välbesatt hela vägen:
Rolf Lassgård är bra som överviktiga mamma Edna vid strykbrädan, men ännu bättre när Edna blir uppklädd i siden och strass. Lassgård har gjort musikal förr och klarar både dans och sång.
Helena Bergström är den rosaklädda häxan, som lanserar sin dotter med alla medel. Roliga utbrott, gråter snyggt och sjunger bättre än tidigare.
Morgan Alling tar mycket väl vara på sin roll som Wilbur, liten kärleksfull make till storvuxna Edna. I andra akten har Alling och Lassgård en sång-och-dans-duett, det groteska fruntimret och den lille vänlige mannen. De blir nästan rörande i sin kärleksduett.

Gladys del Pilar har inte så stor roll, men som hon sjunger i sina två egna nummer. Soul, gospel, glädje.
Birgitta Johansson som våpig väninna visar sin tajming i fysisk humor, David Lindgrens drömgosse sjunger bra och bär sin Brolle-frisyr med stil och Alexander Larsson är en skicklig sångare-dansare.

Ovanpå detta Jessica Heribertsson. Sensationellt bra och med en utstrålning som sprider leenden i salongen. Hon studsar pop, hon sjunger längtansfullt, spelar övertygande, fnittrar smittande och publiken bara älskar henne.
Detta är en glad kväll där man mår bra efteråt.