Marcus Birro: Jaha. Då får man hälsa god eftermiddag då. Sitter under träden i skuggan på fina Lasse i parken på Södermalm. En fin sommardag. Om en vecka ger jag ut en bok jag redan nu ångrar att jag skrivit. Det är en synnerligen smutsig samling kapitel om ett liv som levts. Men också en historia om hur man återtar sin heder, sin värdighet och vinner tillbaka sitt liv. DET är vad den här boken handlar om.

Alexander: Vilket är dit favorit lag om du inte får välja Roma ? har du något lag som du följer i dem lägre ligorna i Italien ?

Marcus Birro: Jag gillar många italienska lag. Både Milan och Fiorentina följer jag med intresse. Jag bodde i Florens under ett år 2002 och kom att tycka mycket om den staden. Men efter Roma kommer ingenting, de andra lagen är en bra bit därifrån. Förutom ÖIS.

Anita Ferm: Hur blev du av med ditt beroende?Åt du antabus,gick du på AA möten eller var du på behandlingshem

Marcus Birro: Jag tog både antabus och gick på AA. Jag får fortfarande på AA.

Inga Aleborg: När kommer din nya bok ut i bokhandeln?

Marcus Birro: Boken finns ute den 23 augusti, alltså fredag om en vecka.

torsdag 16 augusti, 2012 13:59

Birgitta Drospe: Hej! (Talades vid i telefon en gång i tiden...Favoritstad Jerusalem) Har du läst i Bibeln om vad profeten Jesaja skriver i Kapitel 17 om t ex Damaskus? Skrifter som hittades i grottor 1947 i Juda bergsöken...

Marcus Birro: I Karlavagnen tror jag minsann... Jag har läst och mycket uppskattat Jesaja.

Fredde: Varför skriver man en sådan bok om sig själv?

Marcus Birro: Rimlig fråga. Jag ville skriva en bok om den resa jag gjort. För sex, sju år sedan stod jag på botten, fattig, sjuk, fast i missbruk. Skulder hos Kronofogden. Nu? Ett helt annat liv. Jag ville berätta hur det var, vad som hände med mig och hur det nu är. Jag vill skriva en ärlig bok om missbruk och sönderfall. Men framförallt en bok om hur man tar sig BORT från missbruk och sönderfall. Det är vad den här boken handlar om. Om mod och hopp. Alltså. Min resa är inte bara min. Därför skriver man en sådan här bok.

Eddie: Kränger du några böcker, egentligen, Marcus??

Marcus Birro: Inte som Camilla Läckberg direkt... Men jag är nöjd.

Pk: Snyggt omslag på boken! När kan man köpa den? Ska du skriva fler??

Marcus Birro: Tack. Bilderna till och i boken är tagna av fotograf Elisabeth Olsson Wallin. De blev väldigt fina, vilket är helt hennes förtjänst. Boken kommer den 23 augusti. Detta blir min trettonde bok, så jag har skrivit flera...

Wera: Hej Marcus, tycker du har utvecklats till att bli en jävligt skön snubbe de senaste åren och du har delat med dig mycket av dig själv till media. Är du inte rädd för att bli "för privat". Du är ju en duktig författare men fokus har ju flyttats från dina alster till din person, vilket jag iofs finner fascinerande men är du inte rädd att slita ut din person?

Marcus Birro: Jo, du har rätt. Samtidigt är det ett val jag gjort. Men jag skrev om det här i Expressen för en vecka sedan. Det börjar bli dags att återgå till grunderna för det här yrket. Men det tar tid. Men resan är påbörjad.

Wera: Marcus.. tycker inte du ska ångra att du skrivit eller levt på ett visst vis. Du kan ju använda det som en måttstock för hur du INTE vill leva i fortsättningen....

Marcus Birro: Exakt så. Det är precis så jag tänkte. Men man sårar andra, man framstår som rätt obehaglig. Men att skriva memoarer och bara vara arg på alla andra är inte att vara ärlig. Man måste vara skoningslös mot sig själv om man nu bestämt sig för att skriva en sådan här bok.

Wera: är avis.. vill också ha tålamodet att skriva bra... har du några tips ;-)

Marcus Birro: Tålamod, disciplin, en närmast sjuklig tro på dig själv. Du måste bestämma dig för att låta skrivandet bli din enda älskling. Läs mycket och använd tiden väl.

 En annan anledning till att skriva den här boken har varit att ge min version av mitt eget liv. Jag får ta emot så jävla mycket skit från alla sorters människor att jag till slut lät deras mörker sippra in i mitt liv.

Men framförallt är det en kärleksförklaring till skrivandet, till det här livet, som kan vara så hemskt ibland, men som ändå alltid är det vi har. Utan sprit, utan droger. DET här livet! Just nu. Den här träbänken, det här glaset med vatten, det här gråa skägget, de här fingrarna, det är vad vi har. Det går att bli vän med sig själv och det går att bryta dåliga mönster. Det går att överleva när du tror att du inte orkar en enda dag till. Det går! Punkens ideal i sex bokstäver...

Calle: Vilka ser du som dina kompisar i branschen?

Marcus Birro: Jag har få vänner överhuvudtaget och de lär bli färre efter den här boken kommer ut. På Expressen har jag en del vänner. Jesper Hussfelt, Simon Bank och Martin Åslund som gör Club Calcio är vänner. Jag har min familj. Inte så mycket mer.

Veronika: Hej jag har en fråga om din tro kan du förklara hur och vad du tror på?

Marcus Birro: Jag tror på Gud. Jag tror på Bibeln (även om jag inte förstår eller håller med om allt). Jag tror på en kraft som är större och starkare än jag själv. Jag tror på bönens kraft och jag tror att vi får skörda det vi sår. Jag tror på solidaritet, värdighet, medmänsklighet och jag tror på den goda, naiva medmänniskan. Jag tror alla om gott tills någon lurar brallorna av mig och jag sitter som en idiot på norra läktaren... Men då har jag upptäckt något. När jag blir lurad av någon är det inte jag som förlorar.

Marcus Birro: Under flera år var det tanken på alla som avskydde en som höll mig vid liv. Alla som utan att ha sagt ett ord till mig avskyr mig. Och som dagligen lät mig få veta det. Nu är det inte så längre. Nu är det istället alla vänliga människors godhet som håller mig vid liv. Tillsammans med kärleken till min familj och denna oerhörda kärlek till skrivandet som nyckel till världen.

Veronika: Du tror på Bibeln men tror du på Jesus som Guds son död och uppstånden

Marcus Birro: Ja. Fast detta är inte rätta forumet att diskutera tro. Det kräver en del lite lugnare tempo och mer tid.

Inger costéus: Efter att följt dig under åren , borde du var mycket äldre-är lite ambivalent angående "släng alla kartor" kanske blir det för MYCKET!

Marcus Birro: Ja, det kanske det blir. Jag debuterade ju tidigt, som 20-åring 1992 med min första bok. Det är också en anledning till att jag ger ut denna bok nu. Det är ett bokslut. Jag fyller 40, det är 20 år sedan jag gav ut min första bok. Det är dags att göra något annat. Jag har gett ut tretton böcker under de här åren, skrivit tusentals krönikor, vunnit På Spåret, varit en idiot i Lets Dance, fått sparken från Kvällsöppet, turnerat med Wayne Hussey, skrivit en bok om Imperiet, vunnit flera fina priser, fått skriva om italiensk fotboll, blivit nykter, gått från skuldsatt till aktiebolag, gift mig, fått barn, startat Frank i P3, jobbat med Malou och Lennart Ekdal, sänt Karlavagnen. Du har rätt. Det är mycket. Men jag ville skriva en bok om allt detta. Om vad det gör med en människa att gå igenom så mycket under rätt kort tid.

Veronika: Ok har fått svar så tack

Marcus Birro: Tack själv.

Marcus Birro: När jag började skriva var det inte för att bli offentlig person eller "kändis". Jag har arbetat med detta i tjugo år och det har gått upp och det har gått ner. Folk ser toppen på det isberget, det som hänt de sista tre åren kanske. Men jag har gjort ungefär samma sak sedan 92.

Marcus Birro: Vill man få hopp och läsa hur man vänder tillbaka från döden och kanske kan lära sig att älska livet igen, då kan man med viss behållning faktiskt läsa den här boken.

Wera: Jag kommer iaf läsa boken.. kommer den på ljudbok? Maken älskar att lyssna på dig i bilen på väg till jobbet (8 mil ca). Det är väl offentligheten som skrämmer mig i mitt skrivande...älskar att skriva men vill inte ha media hängande i mitt vardagsrum liksom, idag känns det som att man måste bjuda till och fläka ut hela sitt privatliv för att lyckas. Och så måste man vara antingen skitsnygg eller jävligt kaxig...

Marcus Birro: Tack för det. Det gör den nog. Jag gav ut en roman 2010, Att leva och dö som Joe Strummer heter den, den läste jag in själv, Jag är inte snygg och heller inte kaxig. Det går att skriva utan att ha media i hallen. Jag tror så här. Måste du skriva så måste du. Det finns inga alternativ. Du har inga andra vägar. Det finns inget annat. Jag kan inte tänka mig ett liv utan att skriva. Det är allt jag har. Det är det jag kan. Det är det som öppnar världen för mig varje dag.

janne: Vad läser du helst själv?

Marcus Birro: Just nu läser jag Stephen Kings nya bok, 22.11.63 som handlar om en man som reser tillbaka i tiden för att förhindra mordet på Kennedy. Helt grym bok. Annars älskar jag Tranströmer, Edith Södergran, Marcel Proust, Strindberg, Bruno K Öijer, Dan Andersson...

Wera: är vi bara 3-4 st här eller ställer jag så bra frågor *ASG*

Wera: Skulle nog säga att du är a little of both (snygg och kaxig) utan att såra någon av våra respektive hoppas jag ;-) Jag har ju skrivit sedan jag var barn och pluggar nu på gamla dagar men jag har massor av tankar som jag vill få på pränt men får inte ihop det utan att det spårar ur...får kanske hitta en medförfattare *hint hint*

Marcus Birro: Det är en kombination även där....

Marcus Birro: Just när det gäller memoarer är det ju boken som alla kan skriva. Alla kan skriva minst EN bok om sitt eget liv. Om ni visste vilka fantastiska saker människor runt omkring er har varit med om. Men de skriver inte ner dem. Alla dessa underbara minnen som bara dör när människan dör. Livet är för heligt för att glömmas så lätt.

Wera: Jag kan i nuläget inte skriva mina memoarer då de saker jag vill berätta om inte går att berätta utan att utelämna människor så illa att det kan sluta med juridiska påföljder, har undersökt saken. Det handlar om övergrepp och familjemedlemmar som tysta tittat på...funderar på att förlägga det till en roman i stället för att få fram det, men det blir inte samma tyngd då man inte vet att det är verklighet, eller har jag fel där?

Inger: Ja jag måste ta del av boken, känner jag--Lycka till!

Marcus Birro: Det börjar bli dags att runda av. Det drar ihop sig på himlen här ovanför Lasse i parken. Och jag som tänkte bada nere vid Långholmen... Nu kom min fru ner. Vi ska dricka en kaffe ihop och sedan hämta vår barn på dagis. Tack för ert intresse och tack för era frågor. Var rädda om er. Värme, Marcus.