Efter fem filmer hade Sean Connery fått nog av James Bond, någon annan måste ta över rätten att döda.
Valet föll av svårbegriplig anledning på George Lazenby, en modell och före detta bilhandlare från Australien. Han hade gjort en enda ouppmärksammad filmroll tidigare.
”I hennes majestäts hemliga tjänst” blev hans enda insats som Bond – och det enda skälet till att han i dag alls är ihågkommen.
Blofeld – Bonds mäktiga motståndare – spelas den här gången av Telly Savalas. I slutet var 60-talet var han stor tv-stjärna och en betydligt bättre skådespelare än Lazenby.
I sitt högkvarter i de schweiziska alperna omger sig Blofeld med sedvanligt vackra flickor. De behandlas för allergiproblem – men programeras i själva verket för att bli dödsbringande vapen i en biologisk krigföring som ska ge det så hett eftertraktade världsherraväldet.

Handlingen har inte intresserat regissören Peter Hunt alltför mycket. Det är synd, för det här är – precis som i nya ”Casino Royale” – en film där Bond sånär har ett privatliv.
I stället har Hunt koncentrerat sig på actionscenerna. I dag känns de framför allt långa – men den avslutande uppgörelsen i bob-banan är fortfarande originell och jakten i störtloppsbacken håller än.
Likt Lazenby fick Hunt bara en chans.

Bondbruden: Diana Rigg spelar gangsterdottern Tracy. Hon är inledningsvis trött på livet men räddas av Bond.
Tursamt nog, för Diana Rigg är den här historiens främsta skådespelare. Hennes karriär har haft ett långt och lyckat liv efter Bond, framför allt i tv. Hon gästspelar fortfarande i enstaka biofilmer. 1994 blev hon adlad av drottning Elizabeth och är i dag Dame Diana.