Han trotsade sin rädsla.
Och sångchockade juryn i "X factor".
- Men jag var livrädd, säger Benny Hult till Expressen.se.
Det var i måndagens "X factor" som tittarna fick se Benny Hult, 42, ställa sig på scen framför juryn i talangshowen.
I det förinspelade avsnittet berättar Benny hur han kämpat med sin scenskräck under många år.
- Jag har aldrig sjungit inför tusentals människor tidigare. För jag har inte vågat helt enkelt, säger han bland annat.
Och han är också en uppenbart nervös när han förbereder sig för sitt uppträdande.
Men sedan händer något.
Och det får Thomas "Orup" Eriksson, Marie Serneholt, Ison Glasgow och Andreas Carlsson iatt närmast tappa hakan.
"Helt fantastiskt"
Juryns omdömen blir också därefter.
- Jag blir mest förbannad. Jag jobbar med musik, jag sjunger nästan jämnt. Jag vill ha den där rösten. Du är grym, konstaterar Orup.
Ison Glasgow:
- Helt otroligt. Sådan känsla, sådan närvaro. Det var otroligt. Helt fantastiskt.
Nu berättar Benny Hult för Expressen.se om de omtumlande känslor han upplevde under sin audition i "X factor".
"Kommer nästan inte ihåg"
- Det var faktiskt en god vän som anmälde mig utan att jag visste om det. Jag hade aldrig vågat göra det annars, säger han och fortsätter:
- Det var ett stort steg att ta. För mig var det fruktansv
Orups reaktion när Benny Hult tar ton i talangshowen "X factor". Foto: TV4ärt emotionellt att gå upp på den där scenen.
Vad tänkte du på när det bara var minuter kvar?
- Jag var livrädd. Men jag kände i kroppen att jag hade bestämt mig. Det var första gången i hela mitt liv som jag kände att jag var rädd, men att jag skulle klara det.
Hur var känslan när du stod på scen?
- Jag kommer nästan inte ihåg att jag hade sjungit. Jag var så nervös. Jag kommer inte ihåg vad juryn sa. Jag kommer ihåg vad Orup sa, men resten vet jag inte.
När du gick av scenen, vad kände du då?
- Det var en stor sten som släppte. Jag var fruktansvärt upprymd... det var fantastiskt.
Efter juryns beröm, känns det mindre nervöst att sjunga offentligt nu?
- Nej. Inte det minsta. Jag har fortfarande halvt livrädd för vad som komma skall. Jag är taggad, jag vill verkligen det här. Samtidigt så är jag absolut livrädd. Det är skräck och glädje blandat.