Spectre slår till, ersätter en bombplanspilot med en dubbelgångare och snor sedan två atombomber.
Miljontals människor hotas – om inte en jättelik lösesumma betalas ut.
Det skickas inga pengar. Bond kommer i stället.
Han landar i soldränkta Bahamas och söker sedan under en god del av filmen den enögde skurken Largo och hans hemliga bombgömställe.
Bond, som alltid varit en bra sakletare, upptäcker snart spår och inser att Largo och hans farliga skatt inte gått under jorden utan snarare under vattnet.
Så Bond tar fram grodmansdräkten och ger sig ut bland äkta och falska hajar. Largos armé är beväpnad med harpunpistoler och vattenslädar. Undervattenskrig väntar.

”Åskbollen” är en av de mer stationära Bondfilmerna. Med Nassau som bas rör sig agent 007 mest i omgivningen. Ovanligt stor del av handlingen är förlagd under vatten, vilket är snyggt att titta på men berättarteknisk komplicerat. Framför allt tenderar det att dra ner tempot.
Adolfo Celi är bra som storskurken Largo. Han förekom i massor av filmer vid den här tiden men är knappast ihågkommen för någon annan roll.
Sean Connery återkom till den här historien 18 år senare i ”Never say never again”, Bondfilmen som inte räknas, eftersom den gjordes av ett konkurrerande bolag.