Det snackas om Robyn. Robyn som får agera förband åt Madonna, som nomineras till en amerikansk Grammy och som samarbetar med rapparen Snoop Dogg. Men fenomenet är större än så. Det svenska musikundret lever, och inte bara det - hon är kvinna.
Promenera in i en klädbutik på Manhattan och du får höra Lykke Li i högtalarna. Köp sen biljett till Bowery Ballroom 26 maj, och du får se både Those Dancing Days och A Camp med frontfiguren Nina Persson. De spelar nästan samtidigt, men på olika scener.

Mest kvinnor som slagit igenom

Nina Persson var med redan i slutet av 90-talet då Kent försökte att slå igenom internationellt. Sen dess har Kent, tillsammans med andra manliga artister som Håkan Hellström och Lars Winnerbäck, dominerat på hemmaplan.
- Flera av dessa bygger ju på en tradition som funnits sen 70-talet med Ulf Lundell. Det är en väldigt svensk och väldigt manlig tradition, säger Jenny Wilson som själv gör en nordisk turné i vår och sommar efter ett gäng spelningar i Europa.

"En stor förändring"

För det är främst kvinnorna som under de senaste fem åren stått för de internationella genombrotten. Jenny Wilson har hållit på längre än så. I dryga tio år har hon jobbat med musik:
- Men när jag debuterade som soloartist 2005 då var det faktiskt något som hände, en stor förändring i hela processen. Och när något händer då peppar man varandra, sugs med och blir inspirerad.
Jenny Wilson beskriver en ny musikbransch där kvinnliga artister inte längre behöver passera genom manliga skivbolagsbossar och producenters filter. I stället kan de med hjälp av datorer och internet utveckla sin musik självständigt.
Som Robyn som startade eget och gjorde succé?
- Ja. Eller som Karin Dreijer i The Knife.

"Möjligheten för kvinnor har ökat"

Alfons Karabuda är ordförande i Skap (Svenska kompositörer av populärmusik) som under de senaste åren fått ett ökat antal kvinnliga medlemmar.
- Möjligheterna för kvinnor att ta sig fram har ökat. Det har inte varit så enkelt innan. Men i dag finns det en större bredd, där skivbolag och producenter inte har så stor makt längre. Kvinnorna är här för att stanna.

Sjunger inte på sista versen

Inte bara för att de är kvinnor, menar Karabuda, utan för att det finns ett behov av förnyelse.
- Publiken vill se en förändring. Men många av kvinnorna du pratar om är speciella också för att de har något som är internationellt gångbart.
Och det märks. Det räcker med att ögna igenom artistuppställningen på både europeiska och amerikanska festivaler i sommar för att förstå att att det kvinnliga svenska musikundret långtifrån sjunger på sista versen.