Monica Antonsson, författare till "Mia - Sanningen om Gömda", kommenterar nu Liza Marklunds debattartikel om den kritiserade boken "Gömda".
- Om Marklund från början hade skrivit "Baserad på en sann historia" i stället för "En sann historia" hade jag aldrig skrivit min bok, säger Monica Antonsson till Expressen.se.
Debatten om "Gömda" (Piratförlaget) startade när Monica Antonsson gav ut "Mia - Sanningen om Gömda" (Blue Media). Monica Antonsson har sedan fortsatt att ifrågasätta Liza Marklund och Mia, den kvinna som "Gömda" handlar om, i sin blogg och i olika intervjuer.
Nu, sedan Liza Marklund gett sin version i en debattartikel, säger Monica Antonsson:
- Hon börjar med att förklara sitt politiska projekt, som jag tycker är väldigt vällovligt och det stämmer in på min slutsats, om varför det blev som det blev. Men man får ändå inte ljuga.
Marklund skyddas
Monica Antonsson, som tycker att de etablerade medierna skyddar Liza Marklund, säger också:
- Om det hade stått att "Gömda" var baserad på en sann berättelse hade jag aldrig skrivit min bok.
"Gömda" avfärdas i stora delar i Monica Antonssons svar "Mia - Sanningen om Gömda". Antonsson vänder sig i boken mot ett antal saker, däribland att Liza Marklund i "Gömda" inte tar upp att Mia Erikssons nye man döms till fängelse efter att ha försökt köra ihjäl hennes ex-man.
Marklund förklarar sig
Inledningsvis rasade debatten i framför allt olika nätforum och Liza Marklund har varit sparsam med kommentarerna. Nu har hon i en lång debattartikel förklarat sig:
- På "Gömdas" omslag står det dock att boken är "En sann historia". Mer korrekt hade varit att skriva "Bygger på en sann historia". Av all den kritik som har framförts är detta den enda jag har tagit till mig. Att boken är en gestaltad berättelse, inte något reportage, är alltså inte så uppenbart som vi trodde, skriver Liza Marklund.
Men Monica Antonsson är fortfarande upprörd över att ha lurats att föra ut en osann berättelse till miljontals svenskar. Hon säger till Expressen.se:
- Jag sitter med första upplagan av "Gömda", som jag fick ur Mia Erikssons hand när jag intervjuade henne 1995. Ingenstans står det "dokumentär roman" utan bara: "Detta är en sann historia. Den finns bekräftad i hundratals dokument hos svenska och utländska myndigheter."
"Gömmer sig bakom källskyddet"
I debattartikeln på Newsmill skriver Liza Marklund: "I förord, intervjuer, seminarier och föreläsningar har jag emellertid alltid gjort det helt klart att uppgifter kring huvudpersonernas bakgrunder är förändrade med syftet att skydda deras identiteter. Detta har jag lovat kvinnan jag kallar för Maria Eriksson, vilket innebär att Tryckfrihetsordningens tredje kapitel, Om rätt till anonymitet, gäller."
Monica Antonsson igen:
- Jag tycker att hon gömmer sig bakom källskyddet när hon i själva verket har lagt till händelser som inte har inträffat och inte tagit med händelser som har inträffat.
Monica Antonsson vill se den amerikanska immigrationsdomstolens beslut om att ge Mia och familjen asyl i USA, på grund av att Sverige inte kunde skydda henne.
- Det är inte troligt. Länsrätten i Stockholm hade redan 1993 slagit fast att "mannen med de svarta ögonen" inte utgjorde något hot, och att Sverige kunde skydda Mia och familjen om de hade behov.
Sammanfattningsvis, om sin kritik mot "Gömda", säger Monica Antonsson till Expressen.se:
- Orsaken till att det här är allvarligt är att människor har kommit i kläm och att en miljon läsare är grundlurade.