Dagen som vi troligtvis aldrig kommer att uppleva igen.
Vi begav oss mot barnbyn Nhlangano kl 08:45. En 2 timmars bilfärd där tankarna avlöste varandra på vad som väntade. Vad kan man vara förberedd på?
När vi kom fram så mötte Direktören på barnbyn oss vid grinden och visade oss in i ett konferensrum som var ett garage. Där träffade vi hela staben som introducerade sig och berättade vad deras tjänster gick ut på. Vi kan bara återigen konstatera att SOS i Swaziland har en enormt bra organisation med Generaldirektören Dudu i spetsen. Deras värme och engagemang är sällan skådat och det är riktigt glada och trevliga människor som verkligen brinner för barnen.
Efter alla presentationer så begav vi oss utanför SOS barnby till en liten by en bit därifrån. Där är också SOS involverade med ett program som heter FSP (Family Strengthening Program). Ett mycket fattigt område där SOS går in och hjälper de mest utsatta familjerna med skolgång åt barnen, mat och sjukvård till de i familjen som behöver. Allt för att försöka förhindra att barnen en dag blir tvungna att flytta in till barnbyn.
Annika hade köpt en massa leksaker som hopprep, såpbubblor, lego etc från City Gross som vi hade med oss och delade ut. Barnen stod stilla med undrande ögon och förstod inte till en början att detta var en gåva till dem. Vi tror inte att dom ens har haft en leksak förut...
Känslomässigt så var det väldigt rörande att se människor som gör i stort sett vad som helst för att överleva i dessa extrema förhållanden. Men det var skönt att veta när vi lämnade att det finns människor som bryr sig om dom och hjälper dom.
Foto: Privat
Tillbaka i barnbyn så vart vi bjudna på lunch och sen visade Direktören oss runt hela området. Vi började med att besöka deras egna lilla sjukhus som bestod av 2 läkare. Dom tar även in patienter utifrån för att kunna hjälpa så många människor som möjligt . Här tar dom även dom första HIV-proven på människor och hjälper dom på olika sätt beroende på resultat. Känns väldigt overkligt när dom pratar om HIV som vi pratar om något så vanligt som förkylning!
Foto: Privat
Vi tar oss vidare genom dagislokalerna, husen där tonårstjejerna bor och ner till familjebostäderna. Nu träffar vi barnen som är väldigt nyfikna på vilka vi är och vad vi gör där. Vi blir välkomna med sång och dans av barn klädda enligt tradition. VACKERT! Urban från The Race Legends har tagit med sig en fotboll och skänker till barnen. Men först så måste dom vinna över oss i en match. Vi var 10 stycken mot ca 20 barn. Barnen vann och fick självklart behålla bollen.
Nu var alla väldigt nyfikna och ville lyssna på "For childrens sake" som vi skrivit till dom. Alla barnen föll ut i dans och vi fick väldigt bra bilder till videon som vi spelar in delar av här nere. Vilka barn och vilken glädje dom utstrålar. Man ville krama dom och aldrig släppa taget ! När vi spelat in det som vi skulle så tryckte deras egna lilla Dj på playknappen och alla dansade frenetiskt överallt. Vilken glädje och energi.
Vi ville verkligen inte åka därifrån, men vi var tvungna. Efter mycket olika farväl och förhoppning om att komma tillbaka så kan vi bara glädjas åt dom barnen som blir omhändertagna här. Det finns 100 barn här i dag i 10 hus med en mamma per hus, Urban från TRL tog det första spadtaget för ytterligare 3 hus till som kommer att börja byggas till sommaren. Alltså kommer det att finnas plats för 30 stycken barn till. Underbart...
Go´natt från Annika och Jensa i Swaziland!
Av: Annika Ljungberg och Jens Sylsjö