GENOMBROTTET. Harriet Andersson slog igenom i "Sommaren med Monika".GENOMBROTTET. Harriet Andersson slog igenom i "Sommaren med Monika".
GENOMBROTTET. Harriet Andersson slog igenom i "Sommaren med Monika".
"Jag har tagit mig samma friheter som män i alla tider tagit sig", Harriet Andersson. Foto: Anna-Karin Nilsson"Jag har tagit mig samma friheter som män i alla tider tagit sig", Harriet Andersson. Foto: Anna-Karin Nilsson
"Jag har tagit mig samma friheter som män i alla tider tagit sig", Harriet Andersson. Foto: Anna-Karin Nilsson
Harriet Andersson i "Kvinnodröm". Foto: - -Harriet Andersson i "Kvinnodröm". Foto: - -
Harriet Andersson i "Kvinnodröm". Foto: - -

Andersson: "Alla var förtjusta i min rumpa"

Publicerad

Hon är för evigt inskriven i filmhistorien för sin huvudroll i "Sommaren med Monika".

Inför sin dag på "Stjärnorna på slottet" berättar Harriet Andersson om i princip allt från sitt fängslande liv - utom hur Ingmar Bergman var i sängen.

- Jag brukar säga att jag tagit mig samma friheter som män i alla tider tagit sig, säger hon.

Hon har bestämda uppfattningar kring det mesta. Särskilt sin mat.

- "Vänd på köttet och håll upp det", säger jag alltid. Jag vill ju se undersidan också, säger hon.

Det känns som att Sverige är lite småförälskat i dig - igen, får man säga.

- Nej, det tror jag inte. Jag har aldrig varit folkkär. Även om det, när jag var yngre, fanns herrar som tyckte jag var tittgodis. Alla var ju så förtjusta i min rumpa efter "Sommaren med Monika". Men det var ju inte så farligt. Se vad som visas nu. Det kanske inte är så mycket naket egentligen, men de ska ju alltid hoppa upp på diskbänken när de ska ha sex. Ja, det gör de alltid.

Det klassiska diskbänksexet?

- Ja, men gud vad trist det verkar. Hoppa upp i diskhon och ha kranen i ryggen. Det kan inte vara så kul. Sitta där och... Och, förresten, jag och Ingmar (Bergman) var inte i säng innan jag skrivit kontrakt för filmen. Nej, det skedde ute på Ornö, första gången vi gjorde det. När vi redan börjat filma. Så rollen i "Sommaren med Monica" fick jag inte alls för att jag gökat med Ingmar.

Haha. Du minns alltså första gången ni "gökade"?

- Den minns jag mycket väl, men det tänker jag inte berätta.

Jag gissar att det i alla fall inte var på en diskbänk?

- Nej, det var det inte. Ta ut den där snusen nu, det är inte bra för dig. Själv slutade jag röka för sexton år sedan. Bara så där. Jag satt en kväll och tänkte "nu är det nog", sen slutade jag.

Har ingen mobil

Imponerande. Hur ser dina dagar ut nuförtiden?

- Jag läser, promenerar, äter, träffar vänner och tittar på film. Men nu stänger de väl snart alla videoaffärer också. Det är tråkigt. Jag har inga andra mackapärer, ingen dator, ingen mobil. Jag brukar säga att det räcker att ha telefonsvarare. När jag är ute och promenerar vill jag ju vara i fred. Vet du vad folk säger då?

Nej?

- "Tänk om du ramlar och bryter benet". "Då får jag väl hojta högt då", svarar jag. Jag går ju inte runt i någon öken. Jag tycker det är skönt att vara i fred, men jag är inte folkskygg. Jag är ju inte en eremit som sitter i någon grotta. Sen är det så många som dött som man känt hela sitt vuxna liv. Det är tråkigt. Nu satte du i den där snusen ändå.

Ja. Förlåt.

- Det finns inte någon person som kommer ihåg samma saker som jag längre. Och jag har ingen att ringa och fråga om det är något jag inte minns. Det är tråkigt.

Men minns du att du sagt att du talar om män som "förbrukningsvaror" ibland?

- Någon gång måste man pigga upp folk. Egentligen är det lite sexistiskt. Jag brukar säga att jag tagit mig samma friheter som män i alla tider tagit sig.

Det tycker jag du gör helt rätt i. Efter det tog slut med Bergman träffade du Gunnar Hellström.

- Ja, det var kul.

Va? Han misshandlade dig ju?

- Jag skojade. Jag trodde det var kul i början i alla fall. Han brukade klå mig, ja. Jag vet inte varför jag inte lämnade honom tidigare egentligen. Jag var rädd att bli ensam, hade ingenstans att bo. Vi bodde på Karlavägen i en vansinnigt stilig våning. Fem rum. Fint skulle det vara. Vi hade väl det trevligt i sängen också kan man väl säga, när det begav sig. Det är inget att hymla med.

Du är oerhört avspänd när det gäller sex.

- Äsch då, det är väl inga konstiga saker.

Nej, egentligen inte. Efter allt jävelskap män ställt till för dig genom livet, har du inte svårt att känna tillit till oss?

- Man lär sig med åren vet du, att läsa av män. Klart att jag gick på några minor sen också, efter Gunnar. Ingen som slog mig eller så, men alkoholister. Jag kom ju underfund med, till slut, att jag inte kunde vara någon Florence Nightingale och rädda dem. De var ju oerhört charmiga i början. De satt ju inte och pimplade hela tiden. Men det går inte att hjälpa dem.

Förlät du Gunnar för det han gjorde mot dig, innan han dog?

- Jag hade inte en tanke på det. Han var rätt stökig, sen stack han till Hollywood. Sen skulle han göra "Raskenstam", men den ville jag inte vara med i. Men Mago (Max Goldstein) övertalade mig ändå, sa att jag skulle glömma. "Jag gör väl det", sa jag. Men Gunnar betedde sig jävligt dåligt mot mig i studion där. Jag var tvungen att gå därifrån, gå ut och hämta andan. Det är inte många gånger jag behövt göra det.

Vad gjorde han?

- Han drog upp mitt nattlinne framför hela filmteamet, jag hade ingenting under. Han ville jävlas med mig. Det var väldigt fult gjort.

Fy fan. I "Stjärnorna på slottet" skiner du upp som om du vore radioaktiv när ditt ex Jörn Donner kommer på tal.

- Äh. Gjorde jag det? Ja, kanske. Jag talade i telefon med honom senast i dag. Vi ses när han är i Stockholm. Han gör hastiga visiter ibland, när han har andra ärenden i stan. Jag kan ju inte hänga på honom. Han har ju en familj också. Och en fru, Bitte (Westerlund), som jag känner.

"Jag råkade ut för en ful gubbe"

Jag måste ändå fråga dig: Är du fortfarande lite kär i honom?

- Det vet jag inte, det tror jag inte. Jag är glad så länge han lever och finns. Kär? Nej, det är jag nog inte. Men jag tycker om honom.

Dejtar du någon?

- Den frågan svarar jag inte på. Passa dig, pojkspoling.

Haha okej. Din mamma var elak mot dig, hon slog dig, och en gång band hon fast dig i sängen.

- På den tiden var det många barn som fick stryk. Aga var tillåtet. Till och med tjänstefolk fick agas. Det har inte satt några särskilda spår i mig. Jag tycker det verkar värre nu, med alla sexuella övergrepp och barn som slås ihjäl.

Du råkade själv ut för sexuella övergrepp, när du bara var fyra år gammal. Du mötte en man som tog med dig upp på en vind.

- Ja, jag råkade ut för en ful gubbe som det hette. Han gav mig en 25-öring som jag köpte godis för efteråt. Han sa att om jag berättade för någon om vad han gjort mot mig skulle jag få stryk. Jag såg honom en gång till. Då stod jag i valet och kvalet: skulle jag gå fram och berätta att jag inte berättat för någon, och kanske få en slant? Han gjorde mig inte fysiskt illa som tur var. Han drog ner mina byxor och sina egna, och pillade på mig. Människor med bra fantasi kan ju föreställa sig ungefär vad som hände.

"Jag kanske är känslokall"

När berättade du det för någon för första gången?

- Runt 2005. Jag berättade det aldrig för någon när jag var liten. Man talade inte om sådana saker då. Jag tyckte... varför ska jag tugga om det där. Jag tror inte på terapi och sånt. Terapeuter är inget för mig.

Tänker du på det som hände i dag?

- Nej, jag är en vuxen kvinna nu. Eller, jag tänker på att jag kunde ha råkat värre ut. Bli mördad.

Berätta om din pappa?

- Han slog mig aldrig. Han var befälhavare på en minsvepare i flottan, svepte minor under kriget (andra världskriget). Han var borta hela tiden. Plötsligt ringde morsan en dag när jag var 18 och sa "Farsan har flyttat, det hänger bara ett par gamla uniformer kvar i garderoben". Han stack, hade träffat någon ny.

Träffade du honom aldrig igen?

- Jo, jag fick ett telegram när han låg och dog. Då satt jag med honom, i Västervik, och såg honom dö. Han led fasansfullt. Han hade magcancer. Det måste ha varit 1956.

Men frågade du honom inte varför han övergett er?

- Han var inte vid medvetande. Och inte tänkte jag väl på det där. Dessutom... jag kanske är fullständigt känslokall person, helt utan empati för någonting. Jag vet inte.

Allvarligt, har du tänkt i de banorna?

- Ibland har jag tänkt på det och undrat. Saker rinner ju av mig som vatten på en gås. Men det är väl mitt sätt att hantera det.

Saknar du dina föräldrar?

- Nej, det gör jag inte. Inte alls. Jag har en bra förmåga att skyffla i väg saker. Ibland kan det komma över mig, när jag ska somna. Jag ligger och tänker på det dåliga, men sen tänker jag "äh, det gick ju bra ändå".

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag